Så nära! Det hade jag helt glömt bort!

Jag hade helt glömt bort att jag gissat min tid i Stockholm marathon i den av Löplabbet sponsrade tävlingen Time Target Challenge. Jag hade gissat min tid till 2:59:17 och bara två löpare var närmare sin gissade sluttider än jag och dessutom vann jag ett pris i form av presentkort på skor!





Kanske dags att besöka Andréa nästa gång jag är inne i stan? Ett angenämt bekymmer blir vilka skor jag behöver. I ärlighetens namn borde vanliga distansskor stå högst upp på listan då jag nu nästan bara har lätta skor vilket min snabba kollega Niclas förvånat påpekar varje gång vi springer ihop "Du springer bara i så där lätta skor va'?"

Samtidigt är det lite tråkigt med tyngre skor, typ Asics 2170 eller liknande och kanske behöver jag inte så stabila skor eftersom jag inte skadar mig. Kanske byter jag ut mina utslitna favoriter Brooks ST4 Racer mot ett par Asics DS Racer eller ett par Adizero Boston eller så ger jag presentkortet till min fru så att hon får byta ut sina gamla Asics, vi får se. Skor är roligt, gratisskor naturligtvis ännu roligare!

För övrigt idag, kort lunchjogg över 7km med bara en liten fartökning över 200m i slutet. Vansinnigt ospännande helt enkelt!

Sliten post marathon men ingen blues i sikte

Jag har inte riktigt landat ännu! Loppet känns märkligt avlägset och det är nästan att jag undrar om det verkligen har hänt trots att jag strosat runt i Finisher-tröjan, klämt på medaljen och att ömheten i lårmusklerna påminde om loppet i början av veckan.

Kanske är det så att mina bättre förberedelser, att jag var mindre nervös och hade mindre respekt för distansen i år gjorde att loppet lämnade färre intryck trots att jag nådde mitt mål? Träningmässigt finns det inget att rapportera om då jag tagit ett break både från träning och bloggande den här veckan och det har varit skönt.

Tidigt Målgångsvrål :)

Jag cyklade långsamt ett par kilometer i söndags då jag skulle ha ett "kiosk-pass" med dotterns fotbollslag, lägg till ett par korta promenader och lite lätta töjningar senaste dagarna och där har den aktivitet som genomförts. Mina hamstrings är fortfarande väldigt spända och ömma och träningssuget har inte funnits där. Ikväll kände jag mig dock redo att springa en sväng men jag låter mig inte luras till något högre tempo just nu, även om jag känner mig fräschare är inte kroppen det ännu. En lugn jogg på ca halvtimman blev det men skönt var det inte, stela vader och ömma baksidor lår fortfarande. Kanske är jag bara sliten, kanske är det en liten sträckning eller kanske t o m en liten bristning i vänster baksida, jag vet inte men även om det kändes bättre i mitten av joggen fortsätter jag ta det mycket lugnt!

Jag har lite idéer för resten av säsongen som jag återkommer till, föga förvånande inkluderar de en halvmara i september, något 5km-lopp i sommar för att förbättra det där 5km-perset, kanske ytterligare något millopp också. Milen ska i alla fall springas snart igen men då på bana och därför hoppas jag att kroppen kommer kännas fräsch om ett par veckor!

Race Report Stockholm marathon 2012

Vad gör man när man är full av intryck och för uppe i varv för att sova lördag kväll, sover dåligt med stela lår, ömmande höftböjare, knän och ljumskar och därför vaknar tidigt söndag morgon? Jo man skriver ihop utkastet till race rapporten från Stockholm marathon!

Jag fixar drömgränsen - vilken känsla!

Fast jag visste att det skulle vara kasst väder var jag ganska missmodig på lördag morgon, svärföräldrarna och barnen (min fru jobbade) gjorde helt rätt som gjorde en DNS som stadionsupporters och stannade hemma! Tågresan upp till Stockholm ihop med David förflöt utan SJ-kaos och likaså T-banefärden till Stadion. Smidigt att hämta nummerlappen på mässan där jag också träffade på mitt löparsällskap för dagen, Tobias. Inte lika smidigt sedan att ta sig ut därifrån bland alla löpare som ville ha tak över huvudet! Anledningen att jag överhuvudtaget gick vidare in på mässan var att jag ville ha ett mellantidsarmband för tre timmar men de var slut när vi äntligen kom fram till montern.

Fördelen med trängseln var att det inte blev någon dötid att fördriva när vi väl kommit ut igen, hejade på Fredrik, svepte en kaffe, kissade sådär en femtioelva gånger, lämnade överdragskläderna men behöll en regnponcho som jag tagit med mig, värmde upp med att jogga en 20m-sträcka fram och tillbaka och tog ytterligare några kisspauser.

Dags för start. Foto: Marathon.se

I startfållan träffade jag Morgan och vi önskade varandra lycka till. Det regnade och och vinden blåste rakt i ansiktet ändå var det lika mäktigt som alltid att stå där! Precis före start inser jag att mina tre geler ligger kvar i väskan, klantskalle! Inget att göra åt, starten gick och vi kom iväg fint och kunde hålla målfart i princip direkt. Tappade bort David snabbt och det visade sig att han valt högerfil på Valhallavägen och öppnade första fem något snabbare än jag och hamnade strax före mig, en position som han sedan höll hela loppet och vi sågs inte förrän i mål. Tobias och jag sprang ihop och väl igång kändes det bara kul och stabilt och inte så farligt med blåsten eller regnet i början. Initialt undvek jag de allra värsta pölarna först men ganska snart var ändå skor och strumpor genomsura.

Passerade fem km med drygt 20 sekunders marginal, hälsade på Robert, vi skulle sedan följas åt resten av loppet. Söder Mälarstrand och Västerbron gick lätt första varvet och jag sprang ett tag med Hässelby-Karin på bron. Erik stod och hejade vid Rålambshovsparken, passerade 10km på 42:06, tog en mugg sportdryck men höll igen lite på drickat eftersom jag redan började känna mig lite kissnödig och drack kanske bara tre muggar sportdryck på första varvet. Olov kom upp bredvid mig och hälsade - trevligt och eftersom även han siktade på sub3 sprang vi i närheten av varandra de följande två milen innan han tyvärr började tappa lite i slutet. Precis innan stadion-passering vid ca 15km kom farthållarna för 3:00 ikapp med ett stort gäng löpare men eftersom farthållarna springer på bruttotid så valde vi att inte gå med utan sprang kontrollerat, måna om att inte springa på för snabbt men samtidigt inte låta luckan till farthållarna blir för stor. Ungefär här kom de första tendenserna till lite stelhet i yttersida vänster lår liksom i höger knä som varit lite irriterat och ömt veckan innan maran.

Täten på väg ner från Västerbron på första varvet. Foto: Fotosidan.se/Dieter

Ut på Djurgården och det kändes lätt och stabilt med vinden i ryggen men vid den skarpa kurvan vid 20km bjöd nästa km på tuff motvind och regn i ansiktet upp till halvmarapassering på 1:28:58. Peppade de superduktiga men fåtaliga tjejer jag passerade som måste legat topp 20-25 eftersom jag bara hade 14 damer totalt före mig i mål! Jag som inte gillar saltgurka tog några bitar för att få något i mig och resten av varvet på Djurgården upplevde jag som mycket lättare och snabbare avklarat i år jämfört med tidigare, inga svackor heller utan stabilt och i jämn fart hela tiden. Fördelen med att springa lite fortare är givetvis att kilometerskyltarna tickar förbi i en snabbare hastigheter! Stelheten i utsida vänster lår blev inte värre och högerknät kändes inte av heller. Det var ändå, som alltid, lika skönt att komma tillbaka till stan och Djurgårdsbron.

Strandvägen brukar gå lite tungt tycker jag och så även nu och jag började fundera på konsekvenserna av att jag glömt gelerna, dricka var jag inte orolig för då det var så kallt. Försåg mig med två bitar banan någonstans och ungefär vid Dramaten tog jag en hel näve, dvs tre, Powerbar-bitar vilka jag sedan sprang och knaprade på förbi 30km passeringen på 2:06 och ända förbi slussen och det var nog ett smart drag för det gav energi även om det var jobbigt att äta i farten.

Jag och Tobias efter 29km vid Nybroplan. Jag lyckas hålla ett fint löpsteg och samtidigt äta powerbar, haha

Backen upp vid Slussen gick fint men Södermälarstrand var tuffare andra varvet då jag tror vinden ökat, dessutom var kläderna nu genomblöta, shortsen satt klistrade mot låren och tröjan mot överkropp och armar och kylde rejält. I den branta knixen upp till Västerbron tappade tyvärr Tobias, saktade ner kort får att låta honom komma ifatt men när avståndet inte krympte körde jag på, precis som vi kommit överens om. Sprang försiktigt med korta steg nedför bron och kom ner i lä, passerade Robert och sade något intelligent om att "nu kör vi" och det gjorde vi. Jag kände mig stark här och nu, tyckte jag ökade farten i medvinden på Norrmälarstrand men mellantiderna visar att jag bara återgick till mitt måltempo eftersom femman mellan 30-35km som inkluderar Västerbron varit min långsammaste. Strax innan Stadshuset vid "Cola-stationen" fick jag istället en colaflaska av min kollega, Enhörnalöparen Niclas. Inget som var planerat men jag tog tacksamt emot den såklart! Passerade 35km på 2:28 och min reptilhjärna räknade på det och kom fram till att jag hade marginal. På Torsgatan efter centralstationen kändes det dock tungt och nu blev jag riktig orolig för att sub 3 höll på att rinna iväg när jag varken såg 37 eller 38km-skyltarna. Kom till slut upp för det långa motlutet och kunde sträcka ut i utförslöpan efter Odenplan och där någonstans uppenbarade sig 39km-skylten och klockan stod bara på höga 2:45 och där och då förstod jag att jag var "hemma"! Garmin visade fart strax över 4 min/km, inte för att jag lät mig luras av den men jag kände hur jag skaffade mig mer marginal för varje steg och peppade mina medlöpare med "nu går vi sub3".

Efter att ha plockat 195 placeringar på fjärde milen enligt resultatlistan nådde jag 40km efter 2:49 och nu var jag ännu säkrare att jag hade det som i en liten ask! Vid foten av sista backen ropade speakern "här kommer nr 3000 Staffan Dahlgren och han kommer springa under tre timmar". Jag sträckte handen i luften och skrek "Yes" och tog mig uppför backen med ett leende, vänster, tittade på klockan - 2:56 någonting, det är lugnt -  in höger bredvid Stadions murar, in genom porten och vilken glädje! Hann uppfatta en tapper Ingmarie som ropade glatt iklädd regnställ i en funktionärsroll. Höll farten, försökte mig på en halvhjärtad spurt när jag såg att klockan närmade sig 2:58:59 men det fanns inte riktigt någon extraväxel på stelfrusna lår, Tog mig också tid att vinka till den tappra publiken, i mål var glädjen total, fick en kram av Robert som var alldeles bakom mig och bloggläsaren Emir som tydligen använt min rygg som farthållare sista sju och som också fixade sub3 - stort grattis!

Väntade in Tobias och stapplade och då menar jag verkligen stapplade, sedan till IP. Hade knutit in chipet i skosnörena som vanligt och bad de superduktiga funktionärstjejerna om ursäkt att jag inte fixade att böja mig ner och knyta upp skorna men de bara skrattade och hjälpte mig. Fick en kaffe i handen av nästa gulliga funktionär men spillde ut i princip allt eftersom jag skakade så. In i massagetältet, inte för att få massage utan för att byta om och där i värmen från gasolbrännaren brast det för mig och tårarna kom! Gulliga funktionörer kom igen fram och undrade hur det var men jag skakade så att jag inte kunde prata utan förmådde bara göra tummen upp. Efter ombyte gick jag in i mässhallen, satte mig klumpigt ned för att få i mig lite energi och där träffade jag David som kommit in på finfina 2:58:21, 35 placeringar före mig. Efter en stund hade vi uppbådat tillräckligt med kraft för att stappla till tunnelbanan, en promenad som tog rekordlång tid.

Jag skulle igen vilja tacka publiken som trotsade vädret och framförallt alla fantastiska funktionärer som i timtals stod stilla i kylan och peppade och hejade och hjälpte oss löpare före, under och efter loppet, helt, helt fantastiskt!!

Det var tuffa förhållanden i år, framförallt före start, på Gärdet, Södermälarstrand och på Västerbron. Köldrekord, ca 4-6 plusgrader och kallaste junidagen sedan 1928 och många som inte kom till start men väl igång gick det ganska bra att springa och likt maran 2010 hade jag knappt några fysiska eller mentala svackor den här gången. Jag var inte nervös eller hade ingen respekt för distansen under loppet, det var enbart kul att springa ihop med Tobias och det kändes väldigt stabilt och jag sprang loppet till stora delar på känsla då jag inte hade något mellantidsarmband att gå på. Jag gissar att det faktum att jag tränat ganska mycket i marafart i slutet gett mig en bra löpekonomi och en bra känsla för marafarten! Inte en enda gång tänkte jag de vanliga tankarna på att stanna, börja gå eller ens sakta ner och jag behövde bara använda mitt mantra Snabb-Stark-Lätt någon enstaka gång.

Micke Sjöbloms film från hemsidan sammanfattar förhållanden rätt bra under helgens Stockholm marathon.



Med bättre förhållanden kunde tiden blivit ännu lite bättre men jag är bara så totalt nöjd och stolt över att nu ha fixat maran under tre timmar, dessutom under dessa tuffa förhållanden!! Maraträning kostar på för mig eftersom jag verkar sakna förmågan att ta lätt på uppgiften och bara springa runt en mara för att det är kul. De sista veckorna innan loppet har jag lagt väldigt mycket fokus och energi, för mycket tycker jag ibland, på förberedelser. Jag har nu sprungit Stockholm marathon fyra gånger på fem år och kanske nöjer jag mig ett tag nu. Att stå över förra året var en bra medicin för att återfå lusten till att springa marathon! Det är ett fantastiskt bra arrangemang, känslan vid start och målgång tycker jag inte har någon motsvarighet i Sverige men träningsmässigt har jag inte lust att fokusera så hårt på att få till långpassen och på Stockholm marathon varje senvår. Däremot vore det roligt att någon gång springa ett marathon utomlands, nu klarade jag ju t ex kvaltiden till Boston marathon med över 15 minuter...

Nåja, vi får se! Undertecknad ler fortfarande men grimaserar ganska illa när jag går i trappor, sätter punkt för den här race rapporten men börjar förhoppningsvis snart ladda om för nya äventyr med nummerlapp på bröstet! Tack till alla som kom fram och hälsade i lördags, tack för att ni läser, kommenterar och peppar, det ger mig mycket!!

Stockholm marathon 2012 - 2:59:01

Jag är så sliten men framförallt är jag så innerligt stolt, glad och tacksam! Tacksam för alla som hälsade och hejade på mig idag! Tacksam för alla som följt mig och gett mig positiva kommentarer här på bloggen och på Jogg.se! Tacksam för att jag kunnat träna obehindrat hela våren och lagt grunden för detta, för att både kropp och skalle levererade och var helt med på noterna idag och utan större protester än lite stumma ben i slutet svarade upp mot alla påfrestningar jag utsatte den för! Tack Kroppen, Tack Skallen! Jag har samlat på mig så många fina löparminnen idag, minnen jag kommer bära med mig under mycket lång tid framöver, kanske t o m för resten av livet!!

Ni får helt enkelt ursäkta att detta inlägg kanske är lite högtravande och hybrisartat och att det låter som om jag slagit världsrekord men för mig är detta stort och ett alldeles eget världsrekord :)

Efter loppet i vätan, kylan och blåsten var bland det vidrigaste jag någonsin upplevt men mera om det i den längre rapporten här på bloggen om några dagar. Jag måste återhämta mig och smälta detta lite först!

Redo!

Det senaste riktiga" passet sprang jag i onsdags, 6,5km varav 2km något snabbare än marafart. Morgondagens tävlingsdojjor satt på fötterna och känslan var riktigt lätt, pulsen låg och humöret på topp!  Jag hade tänkt sträcka ut benen på 2-3km jogg ikväll men ställer in det med tanke på vädret.

Skor, linne, shorts och kompressionsstrumpor ligger framme, Garmin är laddad, väskan packad, nummerlapp och chip hämtas på IP imorgon förmiddag! Idag har det varit kallt och regnat hela dagen och väderprognosen ser ut att lova busväder även imorgon. Enda kvarvarande klädfrågan är om jag ska köra långärmat eller T-shirt under linnet. I övrigt försöker jag fokusera på sådant jag kan påverka, jag har sovit lite extra mycket i veckan, varit konstant mätt nu i ett par dagar, laddat med extra kolhydrater i form av godis och druckit extra mycket. Naglarna har jag ännu faktiskt inte bitit ner men jag har ju kvällen på mig!

Precis som under Stockholm halvmarathon i september vet jag att ni är många som följer mig och det ger mig positiv energi som jag ska försöka använda mig av imorgon! Det går att följa loppet via Stockholm marathons hemsida eller att mot en kostnad få SMS med mellantiderna. Är ni på plats i Stockholm, håll utkik efter en löpare med gröna skor och grönt linne, svarta shorts och nr 3000 på bröstet med ett förhoppningsvis lätt steg alldeles i närheten av farthållaren för tre timmar!

Jag känner igen tecknen i kroppen och de betyder att jag är laddad och och förväntansfull. Jag vill helst börja springa nu genast!! Äntligen är det dags, den här dagen som jag har väntat på så länge nu! Hoppas på en rolig och bra dag längs Stockholms gator imorgon!!

Sammanfattning av långpassen inför Stockholm marathon 2012

Söndagens 2 x 4km i marafart gick bra och känslan var ganska lätt. Fartkänslan var det dock lite si och så med, i en uppförsbacke tryckte jag på så den sista fyrakilometaren gick snarare i och förbi halvmarafart! Trots upp-och nerjogg blev det i alla fall 12km i marafart. Sonen som fyller elva i augusti följde med på cykel hela vägen vilket var trevligt!

Efter sista passet i marafart i söndags. Varför så sur uppsyn? Träningen har ju gått jättebra!

Tittade tillbaka i träningsdagboken för att sammanfatta årets långpass.

13/1 32,2km @ 4:44 min/km med 2km snabbare i slutet.

23/1 23,4km @ 4:57 min/km i lugnt tempo

26/1 30km @ 4:55 min/km i lugnt tempo.

19/2 24,2km @ 4:57 min/km med försiktig fartökning sista 7km.

4/3 27km @ 4:30 min/km progressivt från femfart med ca 8-10km marafart

18/3 34km @ 4:31 min/km inkl 16km marafart i mitten.

28/3 33,1km @ 4:44 min/km i lugn jämn fart med backig avslutning.

11/4 24km @ 4:57 min/km, tidig (05:48) transportlöpning med försiktig fartökning (4:30-tempo) sista fem km.

25/4 24,5km @ 4:31 min/km, samma sträcka som 11/4 men i högre fart, fem km marafart i slutet

27/4 37,1km @ 4:39 min/km, längsta passet inkl 3km marafart.

6/5 22km @ 4:04 min/km, totalt 24,2km med upp-och nerjogg.

13/5 21,3 km @ 4:17 min/km med progr. långintervall 6/5/4km @4:12/4:08/3:51 min/km.

20/5 32km @ 4:48 lugnt långpass med kuperad avslutning och en sista snabb km.

Till synes har jag hållit mig tilll min plan med i snitt ett långpass varannan vecka (13 pass på 20 veckor) och med ett 30km-pass i månaden (6st totalt). Ibland har det gått tre veckor mellan långpassen, ibland bara några dagar. Jag har inte behövt köra så många tidiga vintriga långpass i år då jag var föräldraledig i januari och knappt hann med något långpass i februari. Några tidiga långpass har det blivit men då senare på våren och med sällskap. Att några gånger ta en ledig halvdag för att springa långpass har också fungerat bra. Jag känner mig nöjd med de långpass jag genomfört och känner att de både bidragit till att jag är i bra form och att de gett mig självförtroende innan maran!

Regelbundna långpass ökar såklart träningsmängden och med en snittmängd i vår på 5 mil/vecka så känner jag att jag inte kan komma mycket bättre förberedd än vad jag gör nu helt enkelt för att jag varken skulle vilja eller kunna träna mer än så här! Jag har genomfört en hel hög riktigt bra pass, både långpass och intervallpass och ni kanske tror att jag därmed tror att det blir en lätt match att fixa maran under tre timmar? Så är det absolut inte! Jag kommer fortfarande behöva en bra dag för att fixa det och det vet man aldrig förrän man börjat springa om man har. Maran är dessutom en så lång distans att det blir väldigt utslagsgivande tidsmässigt om det inte är en bra dag! Mycket kan också hända längs vägen som ligger utanför ens kontroll, värmebölja (nu verkar det inte hända), krånglande mage, gå tom på energi eller dricka för mycket och tvingas till ett stopp i det blåa enrummaren o s v.

Många parametrar ska stämma för att det ska gå vägen men jag kommer så väl förberedd som jag kan komma och jag kommer med ett gott självförtroende och en vilja att verkligen satsa för att nå målet!!

Upplägget sista veckan och med sällskap på maran

Om ett par timmar sticker jag ut på det sista "halvtuffa" specifika passet i marafart, tänkte mig 2 x 4km marafart med en km halvrask vilojogg i 4:30-fart. Förhoppningsvis blir det inte tufft utan med lätt känsla. Det har blivit mycket vila sedan i Milspåret i onsdags, i fredags ett lätt 7km-pass med några stegringar och ett längre backdrag i marafart.

Sista veckan tänker jag mig ungefär så här. All träning är gjord nu och det handlar om att låta kroppen vila men också om att hålla igång benen och hoppas på en lätt känsla under den träning som ändå genomförs.
Måndag: Vila
Tisdag: Mycket lätt löpning, 6-7 km inkl ett par km marafart i slutet och några stegringar följt av nerjogg
Onsdag och Torsdag: Vila och försöka att inte sticka ut på ett pass utan istället förhoppningsvis få så där pigga ben som jag hade efter två dagars vila innan Milspåret.
Fredag: Väldigt lätt löpning, ca 20 min för att se att känslan finns där, 2-3 korta stegringslopp i slutet.
Lördag: Stockholm marathon!

Vad tror ni om det?

När det gäller kosten så tänker jag inte förändra något dramatiskt. Inför mina tidigare tre maror har jag kanske ätit väl mycket innan. Jag tänker äta som vanligt men kanske något större portioner, se till att dricka lite extra mot slutet av veckan (utan att överdriva och få springa på toa femton gånger per dag),  tänka på att också äta mellan måltiderna och sista dagarna kommer jag nog också ladda med en del extra sötsaker för att verkligen fylla på förråden. Till sist gäller att försöka sova lite extra. Maradagen blir det vanlig frukost, kaffe, resorb, lite salt om det skulle vara vamt och sedan ett lättare mellanmål i form av kanske en banan och lite nötter ett par timmar innan start!

På lördag har jag sällskap av Tobias längs banan. Det är lustigt med träningsforum, jag tycker jag känner Tobias rätt väl, ändå har vi aldrig träffats. Han läser bloggen och vi följs åt på Jogg.se. Han är småbarnsförälder precis som jag och kör tre pass i veckan med mycket löpning i tänkt tävlingsfart eller snabbare och har en hel del grymma pass i bagaget! Han sprang Premiärmilen på låga 38 och Kungsholmen Runt på 1:22 så det är en mycket kompetent löpare och jag tror att vi kan göra ett bra lopp ihop och peppa varandra när benen börjar stumna och den fysiska och mentala tröttheten sätter in i slutet.

Det går ju inte på förhand att säga hur maran kommer att gestalta sig, 2008-2009 hade jag väldigt djupa svackor, för djupa att hantera och det blev många gångpauser från 30km och in. Senast, 2010, sprang jag hela vägen med en snabbare andra halva och säkert hade jag svackor även då men de blev aldrig fångade på bild och jag minns det inte på samma sätt vilket måste betyda att de var mindre och att jag var bättre förberedd på att hantera dem och bättre tränad.

Huruvida jag är bättre förberedd på att hantera dem i år visar sig. En snabbare och bättre tränad löpare än 2010 är jag definitivt!

Dubbelpass!

Första och förmodligen sista gången jag springer långpass och korta intervaller samma dag!

Imorse sprang jag sista långpasset innan Stockholm marathon och det känns skönt att ha det gjort! Långpass bör vara en del av varje löpares träning men innan en mara är de naturligtvis extra viktiga! Ändå är de, som jag skrivit tidigare, inte mina favoritpass. Det har ändå blivit 13st på 20 veckor och det kommer en summering av dem i veckan!

En solig, varm morgon som idag när jag dessutom hade sällskap av David och vi sprang i bekväm pratfart (4:48 min/km i snitt) finns dock inte mycket att klaga på! Ca 4:35-4:45-fart och en ganska kuperad, något lånsammare sista mil med stigningen hem och ett och halvt varv på den lokala motionsspåret som avslutning. Hemma igen efter 31km och jag avslutade med en sista km i 4:05-fart innan jag stängde av klockan och jag övertog markservicen från min fru som åkte till jobbet.

Ca sex timmar senare när lilltjejen som middag körde jag ett kort pass till, inspirerad till löpning i Stockholm marathon-tröja och de nya racerskorna.

Det blev en effektiv knapp halvtimma, en dryg km uppjogg följt av 2x400-300-200m + 4x200m och knappt 2km nerjogg. Känslan var bra och steget rappt och jag märkte faktiskt inte av morgonens långpass speciellt mycket. Så här blev det.

Varför nu då springa långpass och intervaller samma dag? Helgalet? Kanske, men jag tänker mig att detta var mitt sätt att köra hårt och träna ner mig innan formtoppning och minskning av träningen inför maran vidtar. Nu blir det två dagars vila och så faktiskt en miltävling på onsdag, en tävling som är tänkt som det sista tuffa passet innan maran. Ikväll känner jag mig faktiskt väldigt pigg och inte alls speciellt sliten! Nu kompressionsstrumpor på och sedan middag!

Framförhållning - Stockholm marathon 2012

Oktober slutade lustigt nog med 18 mil löpning och 18 blogginlägg. En bra månad på många sätt!

Framförhållning behöver man om man vill delta i de stora loppen 2012. Om några veckor kommer Stockholm Marathon 2012 att vara fulltecknat.

Framförhållning kallas det också när man upptäcker att ett av de lopp jag tidigare skrev att jag verkligen vill springa 2012, Kungsholmen Runt går den femte maj, samma datum som svärmor fyller 65 år. Mina svärföräldrar ställer verkligen upp för oss och har gjort det ett antal gånger när jag åkt till huvudstaden för att springa lopp! De är idrottsintresserade och tycker också det är kul att åka upp och titta på Stockholm Marathon när jag springer. Det kan ju dock hända att svärmor vill hitta på något (annat än att kolla på lopp) med familj och barnbarn på sin födelsedag.

Träningen får jag in utan större problem i veckopusslet, men tävlingarna kommer utöver det på helger när min fru ibland jobbar och vi har mycket aktiviteter. Lika mycket som jag uppskattar och vill åka iväg och tävla så gör jag det ofta med lite dåligt samvete och en känsla av att det tar värdefull ledig tid, detta är något jag skrivit om innan.

Samtidigt behöver jag något lopp att se fram emot under vinterträningen och förra vårvintern kändes det trist att varken springa maran eller Kungsholmen Runt. Nu har jag velat fram och tillbaka ett tag, först var jag övertygad om att jag skulle springa maran, sedan var jag mera sugen på att istället satsa på Kungsholmen Runt och sedan har jag tänkt om både en och två gånger. Kanske kan jag trots allt springa båda loppen när det närmar sig, jag tycker ju egentligen halvmaran är roligare men blev ändå grymt sugen på att delta i maran igen när jag var uppe och tittade på loppet i år.

Att min löparkompis D anmälde sig häromveckan hjälpte mig att fatta ett beslut, nämligen att ta det säkra för det osäkra och säkra (hänger ni med?) en startplats i Asics Stockholm marathon 2012 och det känns roligt! Jag har lagt en bra träningsgrund i år trots att jag inte varit lika flitig med långpassen och kan jag bara fortsätta som nu så behöver jag nog inte tycka att maraträningen är så tuff rent tidsmässigt. Har en del del tankar om detta och några idéer som jag kommer "älta" här framöver, ha ha!

Jag hoppas ni hänger med på resan?!

Nästa år igen!