fredag 26 februari 2010

Lättroad av fartlek i dubbel bemärkelse

Vi löpare är ganska lättroade, i alla fall gäller det mig själv. Igår sprang jag en så kallad Staffan-mil, ett uttryck som myntats av Marathon-Lars.

Passet är ett helt vanligt distanspass där du (om du ska springa 10 km) regelbundet höjer farten och springer var tredje kilometer 30-45 sekunder snabbare än ditt vanliga distanstempo (eller i din tröskelfart) och sedan fortsätter i distanstempo utan att pausa, en form av fartlek om man så vill.

Igår sprang jag tretton kilometer och höjde därför farten på kilometer nr 4, 8 och 12. Eftersom jag haft en lätt förkylningskänning i veckan så var tanken inte på något sätt att maxa utan att landa de snabbare kilometrarna i 4:15-tempo genom att bara springa på känsla UTAN att fuska genom att snegla på pulsklockans fartangivelser. Fartlek i dubbel bemärkelse alltså.

Jag satte iväg och det kändes väl inte så jätteinspirerande i början, ganska flåsigt och tungt. Landade första fartökningen på 4:12 min/km och nu började det kännas bättre. Inspirerad av Daniels beskrivning av hur han rev av ett intervallpass häromdagen så fokuserade jag på Pose-hållning och hög kadens och det gick väl OK, Höll nu hygglig distansfart även mellan fartökningarna, mellan 4:40-4:45. Andra fartökningen gick på 4:11 och sista på 4:13 och det kändes stabilt och bra. Varvade sedan ner med lite löpning i 4:37-tempo sista kilometern :-)

Totalt: 13,5km @4:42 min/km och 177 bpm.

Förutom leken "komma så nära farten som möjligt" så var en annan rolig detalj på passet att jag sprang om (!) snöplogen på sista kilometern! Lättroad är ordet för dagen!

7 kommentarer:

  1. Verkar som ett roligt sätt att variera träningen på, det måste provas bara förkylningen släpper.

    SvaraRadera
  2. Jag tröttnar INTE på att läsa det du skriver men ibland hinner jag inte kolla varje dag. :-(
    Det där var ett kul pass du körde. Ska jag testa!:-)

    SvaraRadera
  3. Vilket roligt pass. De där distanspassen tenderar allt som oftast att bara vara blähä, med en ökning var tredje kilometer blir de helt plötsligt hur roliga som helst. Grymt jobbat med snöplogen, gött att den fick spö!

    SvaraRadera
  4. Arbetsmaskiner ska man alltid tävla mot - själv gillar jag att tampas mot skördetröskor.

    SvaraRadera
  5. Det där lät som ett upplägg som måste testas!

    Kul med snöplogen! Själv har jag en gammal gubbe på moppe som åker runt här ute. Ibland brukar jag ge honom en match :)

    SvaraRadera
  6. Klart man ska tävla mot motordrivna saker, själv brukar jag tävla mot båtar ;-)

    http://blog.noll.se/2009/06/vad-tavlar-du-mot.html

    SvaraRadera
  7. Odda, prova! Jag har också en seg förkylning som varken bryter ut eller försvinner!

    Ingmarie, tack! Ja prova du också, det är ju en lättare form av fartlek i och med att vilan i form av distans blir mycket längre än farthöjningen men det tar ändå bra tycker jag!

    Anna, tack! Jo, det var kul att ta snöplogen där på slutet :)

    Daniel, testa! Ja mopeder kan du inspirera till en och annan fartökning. 30 km/h är ju dock lite tufft :)

    Bureborn :)

    Tobias, bra idé om vatten finns nära vill säga!! PS, såg att du sprungit nästan 250km i februari, riktigt riktigt bra!!

    SvaraRadera