måndag 18 oktober 2010

Skön höstlöpning - Att (inte) skälla ut en hund(ägare)

Veckans sista pass förtjänar ingen längre beskrivning om jag inte ska sväva ut i poetiska beskrivningar av hur skönt och vacker det var. Lördag efter lunch, 14,6km i makligt 4:50-tempo utan antydan till någon fartlek eller fartökning blott i sällskap med Lars Winnerbäck i IPod-lurarna. Solen sken och luften var sådär fantastisk krispig och hög så man önskar att man kunde köpa den på flaska.

Mötte en del påpälsade löpare. Själv springer jag fortfarande i korta tights ihop med långärmad funktionströja och jacka vilket fungerar jättebra ännu så länge.

Tyvärr mötte jag också en hund med ägare. Missförstå mig inte, jag har ingenting emot hundar, tvärtom. De flesta hundar och hundägare jag möter på mina löprundor beter sig också exemplariskt. Ibland förstår jag mig dock inte på ägarna. För att citera Adolphson & Falk;

"Jag är en lugn person med takt och ton måttfull och balanserad
Jag är tyst och still och det ska mycket till innan jag blir exalterad"

Ungefär sådan är jag. Därför skällde jag tyvärr inte ut matte när jag mötte en st brun vovve modell större i 30kg-klassen på skogsvägen. Så fort den fick syn på mig lämnade den mattes sida och rusade mot mig och stannade med svansen i givakt avvaktandes mitt nästa drag några meter ifrån mig vilket tvingade mig att stanna. Ägaren kallade tillbaka vovven men sade inte "ursäkta", sade faktiskt inte ett dugg när hon passerade mig - helt otroligt! Jag blev så häpen att jag inte förmådde mig att säga någonting och ångrar nu att jag i alla fall inte lite lagom surt påpekade att hundar faktiskt ska vara kopplade.

Jag kräver inte att alla hundar alltid ska vara kopplade överallt! Däremot kräver jag att hundägare har sådan pli på hunden att den inte galopperar iväg så fort den ser en annan person!

Jag vet inte om en hund jag möter är snäll och foglig som en yllepläd eller om den käkar löpare till frukost! Istället för 183cm löpare kunde det varit ett barn som har svårare att bedömma om en hund är hot-eller lekfull! Skärpning!

12 kommentarer:

  1. Makligt 4:50 tempo? Det är ju det tempot jag har när jag har en lös pitbull efter mig... ;)

    Tycker att hundens matte borde ha sagt "ursäkta mig för att jag inte lärt min hund bättre"

    SvaraRadera
  2. Håller med dig!
    Jag är van vid hundar och bra på att avläsa dem, men förstår helt och fullt de som blir rädda om en hund kommer framrusande. Tyvärr verkar många hundägare inte ha den förståelsen. Och väldigt många hundägare är dessutom helt kass på att plocka upp efter sina hundar, även om behoven har uträttats på trottoaren!

    SvaraRadera
  3. Jag är en ganska lugn person, men det har hänt att jag skällt ut en och annan hundägare i spåret. Det är läskigt med en stor hund som springer emot en, eller en liten som nafsar en i benet. Men ännu värre är att man kanske missar sitt rekord;)

    SvaraRadera
  4. Det finns lite mildare former av pepparspray som finns att köpa lagligt i Sverige. Lite tråkigt att man skall behöva gå så långt men det kanske är bättre än att få en 50 kg tung hund över sig. Problemet är väl att ägaren förmodligen är lika rabiat som hunden om han får idén att låta hunden gå lös, så sätter man hunden ur spel så kanske man får ägaren efter sig.

    SvaraRadera
  5. Tjenare!

    Har många års hundvana som du vet. Mina pass med hund i skogen är alltid kopplade med dragsele och expander. Jag förstår dig precis och är lika irriterad på hundägare som inte har nån respekt och inte har hundarna kopplade. Mycket irriterande även när man som i mitt fall tränar drag. Vill ju inte få några onödiga skador på sig själv eller hundarna. Vanligt hyfs efterlyses.

    Kör hårt!

    SvaraRadera
  6. Jaha ja kan inte annat än att hålla med om dina krav på hundförare oavsett om det är i spåret eller på trottoaren. Jag har ägt hund i hela mitt liv och vet hur tokigt det kan bli med människor som inte är riktigt lika förtjust i hundar som jag är.

    Detta till trots så lyckades jag bli biten av grannens hund i år när jag var ute på en löprunda. Hunden var kopplad med slet sig och satt som en smäck rund skenbenet. Som tur är inga muskelskador men väl sår som blödde rejält. En stelkramp spruta och omplåstring senare på vårdcentralen löste allting till slut. Vill inte ens tänka på om hunden vägt över 7 kilo och vad som kunde hänt =/

    Håller med löpardagbok vanligt hyfs och kopplade fyrbeningar kommer hundägare långt med. Det sistnämnda är det lag på dessutom.

    Peace Love och Löparskor!

    SvaraRadera
  7. Janne, :-) Ja, ett ursäkta hade jag i alla fall förväntat mig...

    Tolla, jag kallar mig definitivt inte hundrädd men just stora hundar som kommer rusande mot mig och som inte ägaren verkar ha kontroll på kan jag vara utan!

    Johan, ja en liten hund kan man ju alltid kicka i diket om rekordslakten ser ut att vara i farozonen. En större däremot...

    John, det känns ju väl radikalt och som sagt man man lär ju då få peppra även ägaren.

    Anders, jo har ju läst mycket om dina dragpass och jag har faktiskt sprungit med grannens fina schäfer flera gånger och då alltid haft honom kopplad och det har gått jättebra! Det blir extra viktigt med koll på hunden och koppel om det är en stor hund tycker jag!

    Jesper, jag gillar ju hundar (fast katter ännu mera) och är inte rädd för dem men just stora hundar som ägaren inte verkar ha koll på, då har jag respekt och möte med en halvaggressiv hund på en skogsväg är inte så kul. Att bli biten låter ju fruktansvärt!! Då skulle t o m jag bli förbannad, riktigt förbannad

    SvaraRadera
  8. Håller med, men vill lägga till en liten kommentar. Den här frågan handlar om hänsyn till andra och det finns hundägare som brister i det avseendet, som inte begriper eller tar hänsyn till att andra uppfattar deras lekande och lösa hundar som ett hot.

    En annan sådan grupp som har lite svårt med hänsynen är sportfiskare, något som inte sällan drabbar mig som har en av mina favoritrundor kring en sjö där det fiskas en hel del. (Jag har dock aldrig sett någon som fått fisk, men det är en annan sak.)

    På samma sätt finns det en hel del löpare som inte tar hänsyn till omgivningen, t.ex. joggar på cykelbanor med mp3-lurarna i öronen och varken ser eller hör cyklister som kommer i kapp eller som inte kan gå fem meter utan måste tränga sig förbi andra även vid trånga passager. Cyklister ska vi bara inte tala om - de är ofta komplett hänsynslösa mot andra trafikanter.

    Vad vill jag ha sagt? Jo, vi är ganska många som, i olika roller och situationer, skulle behöva bli lite bättre på att se, förstå och ta hänsyn till andra. Visst ska man säga ifrån när man tycker att någon gör fel eller inte tar sitt ansvar - men framförallt kan alla börja med sig själva och fundera lite lite mer på hur det egna beteendet kan uppfattas av andra.

    Och när det blir fel, för det blir det ibland, så kan man väl i alla fall vara lite trevlig och be om ursäkt?

    SvaraRadera
  9. Roger, du har en bra poäng. I det här fallet gällde det en hund med ägare men resonemanget är tillämpbart i många situationer! Jag har själv som löpare betett mig klantigt ibland med just hög musik i öronen (t ex sprungit mitt i vägen bland husen och inte hört att en bil bakom mig vill förbi) och då bett om ursäkt genom att flytta på mig, stanna och visa någon form av ursäktade gest.

    Det behöver ju inte göras så komplicerat!

    SvaraRadera
  10. Själv ser jag hundar som ett hygglo proteintillskott, jag blir allt jävla bra hungrig när jag ser en köttbit på fyra ben. Ju större desto bättre eftersom det är mer att tugga på.

    Hundägare är oftast ena jävla miffon, de har ingen som helst begrepp om vad hunden kan ställa till med när de är så usla ägare som de är. Ju farligare hundar de har desto dummar är ägarna. Inte kan de heller kommunala stadgar om kopplingsplikt (vilket gäller, tror jag, överallt på ALLA kommunala anläggningar - typ motionsspår). Och inte heller begriper samma puckon att väldigt många de facto är hundrädda. Men det skiter hundägaren fullkomligt i eftersom de anser att de har alla rättigheter och inga skyldigheter. Dom har rättigheten att ha sin kamphund springades fritt på ett kommunalt motionsspår men att den hundrädda har tydligen inga rättigheter.

    Inte undra på om fler börjar bära på kniv för att freda sig i motionsspåret.

    Jag är ingen hundhatare, har själv haft hundar, men har inget övers för idioter som har hundar de inte har kontroll över.

    SvaraRadera
  11. Ord och inga visor Badgear men du har en poäng i det där med ju farligare hund desto dummare ägare och att det ska vara så svårt att hålla hunden kopplad!

    SvaraRadera
  12. Jag var ute och joggade en runda förra veckan och stötte först på en hundägare där hunden sprang lite i förväg (på samma sida grusvägen som jag, ägaren på andra. Hunden såg schysst ut (typ labrador) men jag sökte lite ögonkontakt med ägaren för att se om det var ok. Fick inte särskilt mycket respons men hunden bytte sida och fortsatte före matte (som inte ropade in den). Jag hejade något flåsande på matten som inte gav någon respons.
    På samma tur mötte jag senare en man som cyklade med sin hund som också var lös. Han pejlade på långt avstånd in att jag tittade för att se var hunden höll sig. Han stannade då cykeln och höll hunden tätt intill sig, på andra sidan vägen. VI hejade på varandra och han lät mig passera innan han fortsatte.
    Snacka om att det var skillnad att möta dem...

    SvaraRadera