måndag 19 september 2011

Race Report Stockholm halvmarathon 2011

Så här dagarna efter årets löparhöjdpunkt känner jag bara en total glädje i löpningen fast jag inte sprungit en meter sedan David och jag joggade hem från tåget (!) efter loppet i lördags kväll. Inte blir det sämre av den stora mängden glada tillrop och kommentarer på förra inlägget, Stort Tack!!

Dagen innan loppet kände jag mig förkyld, seg och trött men på tävlingsdagen vaknade jag piggare igen och nervositeten tilltog under förmiddagen samtidigt som jag fixade med allt möjligt hemma som inte hade med Stockholm halvmarathon att göra.

Tog tåget in till Stockholm med David och hans familj och hämtade ut nummerlapp och chip i ett soligt Kungsträdgården och jag minskade på klädlagren och bestämde mig för att bara springa i tunt linne i värmen. Vi slog oss ner på en gräsplätt för att äta och dricka och jag gick sedan för att träffa några från Jogg.se samtidigt som jag kollade efter bekanta i folkhavet av löpare. Ett par bloggläsare kom också fram och hälsade - alltid lika trevligt! Jag pratade dessutom en stund med kommunalrådet i min kommun som sprang på fina 1:47! kul!

Efter klädinlämning och det sista besöket i den blå enrummaren var det sedan inte lätt att hitta någonstans att värma upp bland alla löpare och det blev bara lite jogg och några stegringar fram och tillbaka i startområdet. Hälsade på Sofie i trängseln, hamnade sedan ganska långt bak i startfållan ihop med David och det var trångt trångt när starten gick och vi trippade iväg under den första kilometern. David och jag kom ifrån varandra direkt och Thomas som jag hade hoppats skulle hjälpa mig med farthållningen, såg jag inte till. Farten var någonstans runt blygsamma 4:40 min/km under första kilometern vilket stressade mig då det inte var alls där jag ville ha den.

In i tunneln med nya bansträckningen och den digitala ljudmattan av hundratals Garminklockor som tappade satellitkontakten samtidigt och förbi farthållarna för 1:30 och mot slutet av tunneln gick det nu lite bättre att springa på i min fart. "Lapade" pulsklockan vid den första km-skylten jag såg efter tunneln för att få farten per km rätt och i det ganska tungsprungna partiet förbi centralen sprang jag i 3:45-fart och tänkte; "kan det verkligen stämma, kommer det här verkligen att hålla?" men det var enda gången under loppet jag hade sådana negativa tankar! Kom nu istället in i ett bra flyt och sprang kontrollerat och taktiskt bra. Tänkte hela tiden på att hålla en hög hållning och höft och att slappna av i axlar och ansikte, att släppa på och våga luta mig framåt i utförslöporna och att inte spränga mig och tillåta mig att springa lite lugnare i uppförsbackarna. Trots att jag tog det lugnare i backarna passerade jag hela tiden löpare på väg uppför.

Någon ropade "heja Staffan" och "heja Nykvarn" i hörnet Torsgatan/Odengatan och de fick tummen upp tillbaka.Första fem km på 19:49 (3:58 min/km), 15 sekunder tillgodo på mitt tidsmål. Över på Kungsholmen, tog det försiktigt i backen upp till Franzéngatan men passerade ett gäng löpare som tog vätska vid kontrollen. Kände mig sedan lite vilsen bland alla nya hus på Lindhagensgatan där jag jobbade för tiotalet år sedan. På bron över Rålambshovsparken mellan åtta och nio kilometer fick jag se en välbekant löpare och strax passerade jag Thomas som inte fick visa sin riktiga kapacitet den här dagen men som ändå sprang på finfina 1:28, en tid som varit ett grymt personbästa om det varit 2010. Vid 9km jag tog min enda mugg vätska och passerade 10km på 39:39 efter en andra femma på 19:50 (3:59 min/km), nu halvminuten före tidsschemat som jag kollade av varje kilometer. Det var sedan peppande att komma ner i stan och springa på Norrmälarstrand, förbi slottet, Skeppsbron och Slussen med täta högljudda åskådarled i solen.

Vid 14km tog jag min energigel, hejade på Robert i publiken och löpte bara igenom långa sega Södermälarstrand där jag fortsatte plocka ryggar. 15km på 59:28 efter ytterligare en tredje, jämn femma på 19:49 (3:58 min/km) och nu var jag 45 sekunder före mina mellantider som ju pekade på 1:24:45 i sluttid och jag insåg att även sub 1:24 var inom räckhåll plötsligt. Runt vid Hornstull och jag började ladda för den långa stigningen uppför Zinkensdamm men jag stressade inte utan hade råd att låta det gå någon sekund långsammare per kilometer i förvissning om att jag skulle ta igen det på den sista lättsprungna kilometern. Motlutet kändes inte alls lika tungt eller brant som jag minns den från tidigare lopp 2007 och 2009 men mot slutet var jag ändå duktigt trött och benen började kännas möra, kroppens sätt att tala om för mig att den faktiskt nu tagit mig nästan två mil i hög fart. In på Timmermansgatan och trots trötta ben höll jag fortfarande bättre fart än de flesta av mina medlöpare, ökade armpendlingen och tog all publik på Söder till hjälp för att dra på uppför sista backen på Sankt Paulsgatan. Här var det nu ganska glest mellan löparna så varje löpare fick ordentligt med pepp och hejarop men några high-fives orkade jag inte bjuda någon på!

Försökte istället få med mig all fart nerför branta Götbacksbacken vilket kändes svårt nu på timmerstockar till ben, förbi Slussen och 20km-markeringen på 1:19:39 efter den långsammaste femman på 20:11 (4:03 min/km). Fyra minuter och tjugo sekunder att springa 1,1km på för att göra sub 1:24 men sträckan tog istället 3:53 när jag plockade jag fram alla krafter jag hade och sprang sista kilometer på 3:33 min/km. Aldrig har väl Skeppsbron varit så lång! Tomas peppade friskt med kanske 500m kvar då det behövdes som mest, backen upp till upploppet minns jag knappt men inne på upploppet höjde jag stegfrekvensen ytterligare, njöt av att höja armarna i skyn och korsade mållinjen på 1:23:32 och plats 174. Så otroligt trött precis efter målgång så att jag sjönk ihop en kort stund på asfalten, reste mig, fick min medalj och vände mig om lagom för att se David gå i mål halvminuten efter mig.

Timmen innan tåget hem skulle gå spenderades sedan med härligt löparsnack med David och Thomas familjer med flera i Kungsträdgården. Ett härligt avslut på en fantastisk löpardag, otroligt bra förhållanden att springa i, riktigt mycket och entusiastisk publik. Ett kontrollerat lopp i hög fart där jag lyckades springa precis under den fart där jag drar på mig mjölksyra och stumnar och där jag också fick ut maxkapacitet på den sista snabba kilometern.

Jag fullkomligt pulvriserade min tuffa målsättning på 1:25:XX för halvmaran 2011 och jag hade en perfekt dag hop med så många härliga människor och satte ett nytt personbästa med över tre minuter. Löparglädje! 

Halvmaran är verkligen min distans och nästa år står jag definitivt på den här startlinjen igen!

24 kommentarer:

  1. Stort grattis! Vilken härlig berättelse och vilket fint pers!!

    SvaraRadera
  2. Härligt Staffan! Jag önskar att jag hade haft möjlighet att vara där.

    Din tid borde för övrigt räcka som kvaltid till NYC Marathon om du vill springa nästa år...

    SvaraRadera
  3. Kim, tackar!!

    Morgan, tack, hade varit roligt att se dig där! Är det det år man fyller fyrtio, jag fyller inte förrän i december så jag trodde det var sub 1:23 som gällde då? Nästa år blir det i alla fall "bara" 1:30 vilket jag fixar lätt!

    SvaraRadera
  4. Fasen vad grymt jobbat! Stort grattis!!

    SvaraRadera
  5. Grattis Staffan! Det var jag som stod och hejade på dig vid korsningen Torsgatan/Odengatan. Vilken fart! Jag tycker att det är helt otroligt kul och inspirerande att man (du i alla fall) kan prestera sådana resultat med den träningsmängd som du har.

    Snacka om talang! Att vara på plats 174 i ett sådant stort lopp är ju helt grymt!

    SvaraRadera
  6. Du är grym, Staffan! Dags att byta namn på bloggen :)

    SvaraRadera
  7. Grattis till en kanontid och tack för att du skrivit ett mycket inspirerande inlägg!

    SvaraRadera
  8. Jag sa ju att det hela skulle gå vägen! Grymt Staffan och du bjuder ju dessutom på riktigt inspirerande läsning som vanligt. Stort grattis!

    Ps. Synd att det inte blir något Lidingölopp för dig men kanske anmäler du dig till nästa år. Det är en fantastiskt rolig tävling :)

    SvaraRadera
  9. Åh så roligt! Stort grattis Staffan till ett härligt lopp och en fantastisk tid, imponerande.

    SvaraRadera
  10. Tack Madeleine!

    Liljeros, trodde att det var du där! Tack tack!!

    Erik, tack! Ja, många säger så efter mina tävlingar men bloggnamnet är nu så inarbetat så det får nog vara kvar!!

    Henrik, tack och tack för din kommentar!!

    John, tack! Lidingö? Det har aldrig riktigt lockat mig faktiskt men någon gång måste jag väl prova antar jag men det ligger alltid ganska nära den här halvmaran och jag tror nog att en halvmara på asfalt alltid kommer att prioriteras högre av mig än 30km kuperad terräng på potentiellt leriga stigar.

    Amanda, roligt var det minst sagt :-) Tack tack!

    Robert, tack och tack för hejarop där på Söder!

    SvaraRadera
  11. Grattis Staffan! Vilken fantastisk berättelse! Jag återupplevde hela loppet - i väldigt positiv bemärkelse! :-)

    SvaraRadera
  12. Från en läsare som inte vågade fram och morsa på dig i kungsan...:

    Grattis till fin placering och pb och tack för en kalasfin löprapport och en grym blogg!

    SvaraRadera
  13. Fantastiskt bra Staffan! Och vilken härlig racereport! Grymt inspirerande att följa dina tankar loppet igenom. Att jag själv medverkade gav mig ännu mer distans till mitt eget lopp. Kunde nu liksom se mig utifrån ditt perspektiv om du förstår hur jag menar.

    Sättet du genomförde loppet på är verkligen imponerande, stabilt och kontrollerat rätt igenom och så en megasnabb avslutning. Skulle vara intressant att se vilken placering du hade sista 1,1 km.

    SvaraRadera
  14. Löplust, kul att gillade inlägget och grattis igen till en fin prestation, något att utmana 2012 eller hur?

    Jonas, äsch, nästa gång kommer du fram och hälsar OK?! Stort grattis själv till sub 1:20, grymt var ordet!! 3:48-tempo har jag fixat i en mil (3:46/km faktiskt...) men i ytterligare 11 km...det verkar tufft, siktar nog närmast in mig på 3:56/km för att kunna utmana sub 1:23. Kul att du gillar bloggen!!

    Thomas, tack! Ja, jag är såklart nöjd, det finns ytterligare sekunder att hämta på ben här banan genom att också orka springa fjärde femman i samma tempo. Skönt att läsa att du är mera nöjd nu än i lördags, det är lurigt för oss motionärer att tävla nu på hösten, när vi förutom träning också måste fightas mot diverse dagis-och skolvirus hela tiden och inte har råd med den återhämtning som eliten har. Enligt resultatlistan plockade jag sex pers (180-174) på sista 1,1km, lustigt, det kändes som många fler :)

    SvaraRadera
  15. Otroligt starkt! Det är verkligen inspirerande att läsa om vad du lyckas åstadkomma med förhållandevis lite löpträning. Jag gillar!

    SvaraRadera
  16. Som vanligt är jag imponerad men inte förvånad. Och som vanligt pekar mungiporna uppåt när jag läser rejs-rapporten!

    SvaraRadera
  17. Andreas, tack tack! Lycka till med bloggandet och träningen mot sub40!!

    Ulf, tackar och som vanligt åker mungiporna upp när jag läser dina kommentarer, om du bara kunde skriva blogginlägg själv lite oftare, du har en träffsäkerhet i dina beskrivningar som faktiskt saknar motstycke!

    SvaraRadera
  18. Galet imponerad! Stort grattis!

    Mycket glad för din skull. Och en aning hoppfull för min egen. Bara två år sedan vi låg på i stort sett samma nivå. Med lite tur (slippa skador och sjukdomar) och en god strategi ska jag också kunna göra åtminstone ner under 1:28 nästa år.

    SvaraRadera
  19. Tack Rosenblom!! Jag kommer bara att ha sprungit marginellt mera i år än 2009 när det är dags att summera och får du bara träna på regelbundet nu så tar du sub90 klivet med marginal nästa år, det är jag säker på!

    SvaraRadera
  20. Det är först från den dag du blir 40 som 1:30 blir kvalificeringsgräns. Att det kanske ändå räcker skriver jag för att jag har hört att de ibland bjussar på sekunderna. Och då har du ju 1:23!

    SvaraRadera
  21. Trodde det var så i december och nästa år räcker det om jag fixar 1:30 alltså, då kanske jag kan springa NYCM 2013 eller senare för visst vore det en dröm för mig som aldrig ens varit där! 2012 blir det nog däremot inte ,vet inte ens om jag är tillräckligt sugen på Stockholm Marathon nästa år, långpassen lockar inte...

    SvaraRadera
  22. Grattis! Imponerande.

    Tyvärr hann jag inte till er Jogg-träff innan start eftersom jag blev kvar ute i Spånga med barnen i väntan på sambons loppisbesök...

    Själv trodde jag mig vara god för en tid strax över 1.30 - men så visade det sig att lättviktsskor tenderar till att ge stumma ben. Väldigt stumma ben. Speciellt när man köpt dem dagen innan och aldrig haft såna på sig förut. Ramlade till slut in på 1.41, tänkte "äh, vaddå, det var ju bara 10 minuter sämre" och försökte omgående reparera självförtroendet inför nästa helgs mara...

    Jag är sannerligen imponerad av din utväxling på så pass få träningspass. Själv är jag ju din motsats, men att kopiera ditt framgångsrecept och dra ned på antalet pass känns tyvärr inte som ett alternativ för mig - vad ska jag då göra på dagarna? Bara två ungar ger ju en hel del frihet... ;)

    SvaraRadera
  23. Farsan, tackar! Vi blev bara två pers på jogg.se-träffen men det var trevligt ändå!! Ja, lättviktare kan kräva lite tillvänjning men självar fullkomligt älskar jag mina Asics Tarther på 200g. Ja, det känns fortfarande ibland smått overkligt att jag sprang på 1:23, i början av 2010 var ju fortfarande 1:30 drömgränsen, det känns som om jag hittat ett roligt och utvecklande sätt att träna med två kvalitétspass i veckan och ett sätt som inte frestar på familjen så mycket! Lycka till på Umeåmaran!!

    SvaraRadera