Betraktelser på distans

Det har varit några riktigt intensiva veckor som det brukar vara så här års. På det vanliga livet med jobb, träning, barnens aktiviteter läggs visserligen roliga aktiviteter som julkonserter, julavslutning i skolan, öppet hus på gymnasieskolor för sonen som går i nionde klass, julförberedelser och en hel del annat och samma tid för återhämtning finns inte riktigt. Jag hann också med att fylla 45 år i veckan av bara farten...

Träningen har gått hyggligt ändå men jag vägrar stressa och pressa in den till varje pris! Jag hinner det jag hinner! I söndags skulle jag springa ett långpass precis efter lunch men jag kom inte iväg och när jag senare fick en lucka på ett par timmar kände jag mig bara stressad och att jag behövdes hemma. Därför vände jag tillbaka hem efter bara ett par kilometer. Helt rätt beslut!

Jag har köpt en ny löparjacka och den syns verkligen och det var tanken. Att slippa illasittande reflexväst eller åtsmitande reflex-"sele". Jackan från Provizsports ser ganska alldaglig ut och är mer grå än vit i vanligt ljus. men när något lyser på den, då lyser man som ett flipperspel! Bilden till vänster är tagen i dagsljus inomhus i badrummet med blixt på IPhone och bilden till höger är tagen utomhus i dagsljus med blixt. Får återkomma med en recension senare.

Känslan i kroppen är bra, jag styrketränade hemma på söndagskvällen istället för långpass. Bara 30 minuter med övningar med egen kroppsvikt men jag känner direkt skillnad i spänst och benstyrka på löppassen efteråt! Jag har verkligen igen varit dålig på hemmastyrketräning i höst men ska försöka skärpa mig, jag tror på dem som säger att det kan vara lika viktigt som att bara nöta mil genom distanslöpning i takt att man blir äldre.

Jag tror alla blir bättre av att springa mer om perspektivet är flerårigt. Om perspektivet istället bara är något enstaka år framåt eller på nästa säsong tror jag inte alls att sambandet är lika starkt! Då kan det istället ge mer "bang-for-the-buck" att köra bål-och benstyrka, spänst, explosivitet och dra ner lite på milsamlande distanspass och istället träna mer fartlöpning. jag minns ju hur stark jag var i kroppen efter sex veckor rehabstyrketräning förra året och inte hade jag tappat mycket kondition tack vare cyklingen heller! 

För att minska stressen har jag tillfälligt skippat veckans pass i högre fart som jag kört ett tag nu och nöjt mig med lite fartlek och tröskelinslag i distanslöpningen. På dal på distans förresten, vi har alla sprungit det hundratals gånger om inte tusentals. Distanspasset. Grunden i alla löpträning. Att bara snöra på sig skorna och springa en sväng. Sällan spektakulärt vad gäller fart eller sträcka, inte värt att visa upp på bloggar eller Instagram. Ändå en löpares vardag, långt ifrån tävlande, personbästan, überlånga långpass, trösklar eller häftiga intervallpass. Det kan gå snabbt och lätt eller kännas tungt och gå långsamt. Distanspasset är också det svåraste att förklara för dem som inte springer regelbundet. All vet ungefär vad intervaller är och har någon gång provat, ett långt långpass kan upplevas ”proffsigt” men att löpare kan njuta i att bara sticka ut och springa en runda, att det är avkoppling kan vara svårt att förstå för de som inte springer eller för dem som försöker och bara tycker att löpning är jobbigt och tråkigt! 

Lökig omklädningsrumsbild efter 12 km progressiv lunchdistans i veckan...

Planerna för den här helgen är mindre ambitiösa än de senaste helgerna vilket är välbehövligt! Långpasset som inte blev av förra helgen tänker jag springa söndag morgon! Trevlig helg och tredje advent på er så småningom!

Lite biljard kanske?

Jag inser att texten i det här mailet jag fick i inkorgen igår är skriven med glimten i ögat men ärligt, slår vi inte knut på oss själva när det gäller vad vi definierar som träning? Biljard är träning för en seriös utövare precis som en bågskytt tränar båsgskytte men för de flesta av oss är det ett sällskapsspel precis som t ex Monopol. Och gör vi inte dem som vill börja träna, en björntjänst genom att skriva om att det ska vara så roligt hela tiden, liksom lova lite för mycket? Kallas inte det falsk marknadsföring?

Det är inte alltid så kul att träna! Punkt! Det är ofta slitsamt, inte sällan också tråkigt. Däremot är det alltid tillfredsställande, ganska ofta, vid träning som inte är så intensiv, är det också skönt. Vid ganska sällsynta tillfällen är det t o m roligt, som när en känsla av fantastiskt flyt infinner sig helt oväntat, när passet går mycket bättre än väntat eller när du lyssnar på något roligt samtidigt som du tränar vilket jag gjorde i söndags när jag sprang ett två timmars långpass samtidigt som jag lyssnade på Kjell Enhagers Vinter i P1 och vid några tillfällen skrattade högt för mig själv i löparspåret. Tur att passet sprangs längs ensliga skogsvägar där jag knappt mötte en enda människa under hela löpturen!

Jag har snuddat vid ämnet tidigare och skrivit om motivation och inspiration. Har man bara klart för sig vad det är man vill uppnå och det varierar såklart otroligt mellan individer, så ger utförandet i sig av regelbunden träning en stor tillfredsställelse och för med sig en massa positivt som spiller över på övriga livet men att säga att det är roligt är både en grov förenkling och direkt felaktigt!

För övrigt:

• Går träningen bra, löpmilen rullar in och januari artar sig till en helt OK månad trots en lugnare start efter förkylning över nyår. 
• Blir det inte så varierad träning vilket jag skrev om i förra inlägget, mest distans, vilket direkt påverkar inläggsfrekvensen på blogggen, det finns trots allt en gräns vid hur mycket och hur varierat jag kan beskriva 12 km lugn distanslöpning... 
• Det är kallt och jobbigt att andas intensivt, flerdubbla lager kläder, klumpiga skor och dåligt underlag inbjuder inte till högre farter men lite fartlek med kortare fartökningar kör jag i alla fall, idag t o m 10x1 min med 1 min joggvila på lunchen, kul att få komma upp lite i steget, få lite flås och lämna distanslunken en kort stund! Lyckades skrämma upp min påklädda lekamen i 3:20-fart i slutet minsann!
• Är löpbandet på mitt jobb - det löpband jag har tillgång till - trasigt sedan ett par veckor tillbaka vilket ytterligare minskar mina möjligheter till fartpass just nu men inköp av ett eller t o m två nya verkar vara på gång - bra där jobbet! 
• Bjöd söndagens långpass över två timmar på delvis oplogade skogsvägar med tunn snöskare, huvaligen vad pulsen gick upp och farten ner men bra träning är det säkert! 

Jag blir snabbt osmart av vila...

Jag fick i princip den julledighet jag önskade, jag har tränat lätt nästan varje dagi alla fall mellan jul och nyår, kunnat sova lite extra, skrota runt hemma i underställ på dagarna, spela sällskapsspel, läsa ett par böcker, se på film, åka pulka och skridskor med de mindre barnen, gå på bio med de större. Tid att koppla av!

Nyårslöpning med löpgruppen på Smart Hälsa, Nykvarn

På nyårsafton deltog jag i ett socialt löppass med löpargruppen på lokala gymmet. Alla/de flesta är relativa nybörjare och tempot blir väldigt lågt men ibland överväger det trevliga i att få sällskap! Jag var dock redan lite snorig och givetvis blev jag sedan förkyld på nyårsafton med kraftig nästäppa och också ont i halsen på nyårsdagen och avstod löpning i tre dagar. Nu har jag startat upp försiktigt igen med lätta rundor och det har gått bra men snoret sitter fortfarande i mina bihålor och jag tar det därför extra lugnt. I kombination med att termometern senaste dagarna ligger på mer än -10 grader, i morse -17 grader, så har det känts naturligt, men tråååkigt!

Jag blir dessutom dum i huvudet och allt jag lärt mig förra året vad gäller träning är som bortblåst. Jag ser hur mycket mina kompisar tränar och känner mig redan hopplöst akterseglad. Jag tror att bara för att jag börjar året med att springa lite mindre någon vecka i januari så är hela säsongen förstörd och har redan glömt att jag i höstas byggde upp formen rejält på bara tolv veckor utan att ha sprungit en meter i juni. Haha, osmart är bara förnamnet!

Bilderna nedan borde varit med i årssummeringen och är från statistiken på jogg.se. Det syns att 2015 blev ett bra men också lite annorlunda träningsår än de tidigare. Hur jag än vrider och vänder på det kan jag inte säga att jag varierar mig vad gäller träningsformer, det jag är bra på är att variera innehållet i den gröna delen vilket syns i cirkeldiagrammen. Nu är jag inte 100% konsekvent när jag loggar löpning, en del intervallpass ligger i kategorin fartlek, många tröskelpass ligger som långa intervaller eller snabbdistans maratonfart men hur jag än vrider mig så kan jag konstatera att tröskel och snabbdistans är två pass som jag kan springa mer av.Att ersätta en del av de mysiga distanspassen med snabbare löpning ser också välbehövligt ut inför 2016 men det kommer när kylan och vintern släpper sitt grepp!

Sju års träning summerad. Träningsdagboken för 2016 är ännu mest ett oskrivet blad...

Lite fart igen och om att sortera bland informationsöverskottet!

Vad roligt att ni var så många som uppskattade förra inlägget om intervaller! Jag vill framförallt inspirera med min blogg men längs vägen i takt med att jag själv lärt mig mera har det blivit fler inlägg där ambitionen också varit att tipsa och informera.

Som Lennart var inne på är det många som tipsar via bloggar och sociala medier och vi lever alla och verkar i ett konstant informationsöverflöd som vi måste förhålla oss till. Det gäller att sortera och välja bort. Varje dag, varje timma, i arbetslivet och hemma. Som nybörjare är det extra svårt att sålla i informationsöverskottet och veta vad som fungerar bäst för dig. Vilka pass ska jag springa? Ultralångpass eller 30-20-10-intervaller? Hur ska jag träna? Enbart lågpuls i tre år eller tre minuter Tabata-intervaller i veckan? Vilka skor ska jag använda? Five Fingers eller Hoka One? Vad ska jag äta? Vispgrädde och bacon eller Gainomax och en stor tallrik pasta? Hur ser en medelväg ut som fungerar i mitt liv är en fråga många borde ställa sig! Alla har vi våra källor till inspiration, våra förebilder och t o m superhjältar och förmånen att veta vilka källor som är bra och vad som fungerar för dig som person kommer först med lite träningsvana och kännedom om den egna kapaciteten!

Vem är din superhjälte?

Den här veckan har jag introducerat lite fartlöpning igen. Att det dröjt så pass länge efter Vintermarathon har dels varit ett medvetet val för att det varit skönt att bara springa lugnt ett tag, dels för att jag har något lågvirulent skräp i kroppen som gör att jag går och nyser och snorar. Det fanns där redan innan maratonloppet faktiskt. Det hindrar mig uppenbarligen inte från att träna men vill tyvärr varken bryta ut eller försvinna. Sedan i söndags har jag faktiskt tränat varje dag även om alla pass varit korta och några också ganska lätta. Så här har det sett ut:

Söndag: 14,4 km lätt distans 4:57 min/km
Måndag: 5 km jogg med dottern. Avslut med 5x100m riktigt snabbt/100m joggvila
Tisdag: 7km inkl 1600-1200-800-400m progressivt från 10km-fart, ca 2 min joggvila
Onsdag: 8km lätt distans 5:18 min/km
Torsdag: lunchpass 10km med 10x200m 200m joggvila

Idag fredag unnar jag mig helvila och imorgon också då vi ska till Uppsala och träffa kompisar och löpning blir svårt att få in ändå. På söndag däremot blir det ett pass igen och då jag redan sprungit två pass med fart den här veckan blir det ett lite längre distanspass, kanske i terräng, förmodligen i lugn fart. Trevlig helg!


Vy från köksfönstret i veckan fångat med mobilen. Trots flera plusgrader var det senare ishalka på kvällens löprunda

Vilodag har guld i mund

Morgonstund har guld i mun säger man ju. Det stämmer inte idag. Vaknade med ont i halsen och känslan i kroppen var att det inte blir någon träning idag. Jag skulle säkert kunna springa en lugn sväng men jag tror det är bättre att kroppen lägger energi på att bekämpa den här killförkylningen istället. Jag har ju gått och snorat i flera veckor men inget mera än så och det har inte hindrat mig från att träna lätt.

Inget guld i mun alltså, däremot i brevlådan igår. Inte så ofta jag kommer hem och hittar en liten, med betoning på liten, guldmedalj i posten, nämligen mitt VDM-guld i M40 från Vintermarathon! Hade någon sagt åt mig för några år sedan att jag skulle vara med och tampas om DM-medaljer hade jag nog skrattat högt. Det betyder självklart inte att jag är den bästa marathonlöparen i Stockholm mellan 40-45 år men startar man inte vinner man inte och trots att vi var fem stycken som sprang under tre timmar var jag snabbast och det är jag stolt över!

Kanske hinner jag istället för att träna börja bläddra in en ny bok jag fick hem i veckan. En träningsfilosofi jag fick upp ögonen för just efter Vintermarathon som bygger på att många löpare i sin maraträning lägger för stor vikt vid långa långpass som kanske utgör halva veckovolymen. I de här programmen är inte långpassen längre än 26km (16 miles) men det ingår istället ganska många pass per vecka och vissa av dem i marafart vilket gör att långpasset springs på ben som är ganska nedtränade och därigenom ska de ersätta de riktigt långa långpassen. Jag får återkomma med en recension senare!

Hoppas kunna träna imorgon igen om jag tar det lugnt idag. Tack förresten för intressanta kommentarer och en bra diskussion i förra inlägget om lågpulsträning, ett inlägg som haft nästan 350 visningar redan! I torsdags kväll snackade jag bort en timma i löparskor med min springkompis David och efter 12 riktigt lugna och behagliga km i 5:18-fart skrattade jag nästan högt när jag såg att snittpulsen hamnat så lågt som 139 bpm. Alltså precis vid min "tillåtna" puls enligt Maffetone och rekordlågt för att vara jag. En mycket behaglig runda var det men jag skulle aldrig ha tålamodet att bedriva merparten av min träning i den här låga farten, som känns på gränsen till onaturligt långsam för mig även om det naturligtvis också är en vanesak.

Försiktighetsprincipen...

...råder just nu. Idag 14 km kuperad distans, två kuperade varv i Oxvreten. Några korta stegringslopp i slutet innan hemjogg. Veckan efter Vintermarathon slutade med fyra löppass, knappt 40 km löpning och lite korta hemmastyrkepass och extra stretch. I princip samtliga kilometer har sprungits i lugn och behaglig distansfart och bara några korta, lättare spontana farthöjningar och stegringar i slutet av ett par av passen har det blivit för att jag känt för det.

Kroppen har känts oförskämt pigg och bra hela veckan, vilket bidrar till den smått surrealistiska känslan där jag ibland har svårt att tro att jag sprang maraton förra helgen. Kroppen har trots allt burit mig 42,2 km i personlig rekordfart för bara en vecka sedan och jag vet att kroppen är sliten och att den kommer belöna mig med en fortsatt bra form och känsla om jag bara har vett att ta det lugnt nu. Inspirationen är det inget fel på och suget efter lite snabbare pass finns redan där men jag kommer springa lugna pass även den här veckan och ta det försiktigt. 

Sedan har jag några pass i mitt huvud som ska få pryda träningsdagboken. När springförhållandena är som de varit i helgen - jag har sprungit både igår och idag - är det bara att ödmjukt tacka och ta emot! Igår var jag på en liten upptäcktsfärd i närområdet. Jag avvek från min vanliga terrängrunda som är dryga milen, efter bara en dryg km och tog en ny stig och hamnade på en nästan igenvuxen grusväg jag aldrig sprungit på förut trots att den låg så nära. På fötterna mina Inov8 F-lite med noll mm drop vilket tagit ett tag för mig att uppskatta. Det kommer aldrig bli en sko jag springer mest i men en trevlig och följsam sko med mycket löpkänsla är det! 

Här är det ganska otekniskt och går att trycka på rätt fort. 4:30-fart i skogen känns mycket snabbare än på asfalten

Tänkte inte blogga ikväll, tyckte inte jag hade något att blogga om men det är precis som Lennart skriver. Allt är material. Material till bloggen och hjärnan hittar ständigt nya infallsvinklar under och efter löprundorna!

Upprepningar

Jag känner att jag mest upprepar mig just nu på bloggen men få sysselsättningar är mer repetitiva än löpning så en löparblogg under lågsäsong må vara en plats för upprepning av det invanda och trygga.

Läser med en viss förvåning på Twitter hur vissa löpare på en högre nivå än jag, startat om säsongen och redan kör tunga, långa pass med fartökningar, är det verkligen nödvändigt så långt från tävlingssäsong? Jag gör inte det just nu i alla fall, snarare använder jag löpningen som en avstressande ventil.

Efter ett tråkigt besked på jobbet i måndags har visserligen bara hunnit med två pass men det har varit två sköna pass i skogen och jag känner nu att jag är "tillbaka". I tisdags i regn och gegga och igår på lunchen, första löppasset i snö den här vintern. 13, nej, 12,9km, allt för att få en jämn och fin siffra i träningsdagboken i November. Jag vet, hur nördigt som helst...

Vanliga lunchrundan vilket innebär 6km terräng och 2+2km transportlöpning till skogen och så några extrasvängar för att få ihop tänkt distans. Skön känsla i skogen som erbjöd lite lä för vinden och snön dämpade allt ljud precis som Sofie också uppmärksammat. Utmärkt fäste med mina Xtalon 190 men blöt om fötterna blev jag då skon är väldigt ventilerad!

Den sista kilometern ut från skogen bjuder på riktigt lätt löpning utför på en fins grusstig och där var det riktigt härligt att trycka på lite med en kilometer på 3:57 med lätt känsla och fint grepp! När jag med rosiga, snöblästrde kinder kom tillbaka efter lunchrundan så förundrades kollegorna som vanligt hur jag kunde springa ute i "det här vädret". Hur många gånger har jag hört den i höst?

Lätt uppför i början blir lätt utför i slutet...

Helgen kommer bjuda på 1-2 löppass ute i John Bauer-landskapet ihop med en massa andra aktiviteter, men andra ord en trygg upprepning av hur en helg brukar vara, men först en pepparkaka...God Helg!

Frånvaro från bloggandet men närvaro i löparskorna

Jag har inte mycket att rapportera om för tillfället vilket syns på inläggsfrekvensen! Jag har varit väldigt "off-line" från bloggande och nätet överhuvudtaget då det varit väldigt intensivt hemma och på jobbet senaste veckorna. Jag har ändå tränat på hygglig volym men utan några egentliga andra ambitioner än att ta mig ut. Igår 16km lugn distans i 4:40-fart, i vackert, soligt men kyligt väder. Härlig skogslöpning men ganska seg känsla under hela passet trots två hela vilodagar från löpningen innan.

Veckan som kommer innebär höstlov för de stora barnen och vi vuxna har lyxat till det med ledigt hela veckan men jag kommer inte fokusera på träningen för det. Det blir ett längre distanspass även imorgon, möjligen med lite fartinslag om jag känner för det. Vi kommer att ha målare hemma i veckan som ska göra i ordning vår trappa och ett sovrum och då kommer vi tillbringa ett par dagar i Stockholm med de stora barnen, bo på hotell, se en föreställning, äta ute, fika och bara ha tid att umgås. Lite semester på hemmaplan helt enkelt vilket jag ser fram emot!

Jag ska passa på att besöka Runners Store och Löplabbet och botanisera lite inför nästa säsong. Jag vann ju ett presentkort på Löplabbet efter att gissat min tid på Stockholm marathon och jag har kollat in en skomodell som jag hoppas de har på lager. En sko jag plötsligt blivit väldigt sugen på att ha i min samling! Återkommer om det!

Pulsande

Yngsta dottern har en rejäl förkylning, funderar på om det kan vara RS-virus med tanke på hur segdraget det är och hur mycket slem som produceras. Själv hanterar jag det bättre även om jag också är småförkyld och går och nyser.

Träna kan jag göra men jag tar det lite lugnare och igår blev det ett lugnt distanspass som inte var så spännande. Bestämde mig för att springa på puls och inte låta den gå över 160 bpm (min maxpuls är 203). Det gick hyggligt även om pulsen ibland kravlade sig över 160 i någon backe, ibland var den å andra sidan nere under 150, farten varierade mellan 4:50-5:10 min/km och det kändes som om jag trippade fram och mitt löpsteg blev bra mycket bättre när jag struntade i pulsen och sprang sista 500m hem i för mig mera naturlig 4:40-fart, totalt 13 km @ 4:59 min/km med en snittpuls på 157 bpm i alla fall så det blev godkänt.

Väl hemma blev det pepparkaksbak och glöggpremiär - mysigt! Känner jag mig lite mindre snorig imorgon blir det pass i M-fart igen, tusingar var också länge sedan men det får vänta några dagar till!

Fiske, en massa bad och lätt distanslöpning mitt i semesterlunken

Det har blivit en del fiske med kastspö hittills i sommar, en riktigt bra avkoppling och något jag ägnade många många timmar åt som barn och var hyffsat bra på också. Häromkvällen var äldsta sonen och jag nere och tog ett kvällsdopp följt av just lite fiske.

Jag fiskade på rutin av området genom att kasta ut i solfjäderform på olika djup med olika drag och veva hem med lite ojämna ryck i fiskespöt för att få draget att uppträda som ett attraktivt byte för storgäddan utan annat resultat än att ett par pyttesmå abborrar nyfiket följde med draget in till strandkanten. Och vad gjorde då sonen medans jag fiskade enligt konstens alla regler? Jo han gick och lattjade med draget ca en meter under vattenytan vid bryggan och får givetvis direkt en gädda enligt "säkra" vittnesuppgifter av hyffsad storlek på kroken. Som så ofta så valde dock gäddan att göra ett kraftigt ryck och slet sig precis när sonen skulle ta upp den från vattnet, något sonen var både lättat och besviken över.

Jag blev också lite kall där på kvällen och kände mig lite förkyld morgonen efter så det har därför bara blivit ett lättare pass senaste dagarna, igår kväll 8km i femfart, lugnt och fint. Hoppas dock kunna springa både lördag och söndag nu. Veckan i övrigt har faktiskt bjudit på bad varje dag, det gäller att passa på när det varit så fint väder och efter att ha badat hela dagen idag, grillat med en kall öl på eftermiddagen så fanns inte motivationen att lämna fredagsmyset och dra in till Södertälje för att springa Enhörna Challenge 5km på bana. Ett lopp jag verkligen inte laddat för och som jag egentligen inte heller räknat med att springa.

Om en vecka avslutar vi semestern med en vecka på Cypern, innan dess ska det såklart springas lite, funderar på lite lättare 4x2000m på söndag t ex. På Cypern ska också löpardojjorna få mig ut från Resorten på några pass och så hoppas jag kunna komma till start på Telge Stadslopp dagen efter att vi kommit hem. Efter det är det sedan bara en månad kvar till halvmaran i Stockholm där jag ska försöka nå mitt mål att springa på 1:25 (helst under 1:25) men såhär mitt i semestern förmår jag just nu inte träna fokuserat mot ett mål utan fortsätter med lustbetonad löpning som visserligen kan vara tuff men ändå oplanerad. Vad jag däremot vill hinna med för att känna att jag förberett mig åtminstone lite grann är ett par lite längre pass innan halvmaran. Det borde inte vara något problem att få tid till om jag bara kan förmå mig till att planera in dem.

För övrigt nu knappt 250 unika besök kvar till 100 000 besök här på bloggen...hur ska det firas tycker ni? Ett gästblogginlägg (igen) av besökare nr 100 000 kanske? Jag har ju tyvärr inga kontakter som kan ge mig gratis löparprylar att lotta ut.

15km genom sommar-Sverige

Medans barnen igår förmiddag lekte friskt med sin morbror som är hemma från Malta och hälsar på så blev det en löprunda för mig. Tankar fanns innan på fyrahundringar på bana men kroppen ville mest bara vakna till och jag provade istället en runda ner mot Mälaren hos svärföräldrarna och löpturen gick på solbeströdda grusvägar genom ett naturreservat, förbi kolonilotter och villaområden där semesterlugnet tycktes ha lagt sig.

Lite segt att få igång benen i början, men snart kom jag in i en skön rull. Via en allé nådde jag Haga Slott, Daniel och Vickan bor dock inte där eftersom det ligger utanför Enköping. Säkerheten är alltså inte lika hög och man kan därför springa runt slottet vilket jag gjorde. Jag hittade dock sedan ingen väg längs med Mälaren som jag tänkt utan fick snällt vända tillbaka samma väg igen. Jag mötte ganska många löpare längs rundan, några med lätt, högt steg glatt hälsande, några med musik i lurarna och blicken fastnitad i backen och någon som långsamt trippade fram med flaxande armar med en ansträngning som närmade sig 20 på Borgskalan och som knappt mäktade med att väsa fram ett "hej".

Mycket uppförslutning i slutet till svärföräldrarnas hus men nu hade kroppen vaknat och kilometrarna sprangs i bekvämt 4:30-tempo, avslutade med en sista kilometer på 4:09 min/km utan att ta ut mig och det blev totalt 15,1 kilometrar med sommarkänsla @ 4:44 min/km.

Nu sista jobbveckan innan semestern, på onsdag blir det ett läkarbesök för att kolla status på mig då jag fortfarande är seg, trött och har ont i magen ibland vilket gör att jag just nu inte har någon lust/ork att pressa kroppen på lite tuffare pass.

Veckans andra kvalitétspass - trist formbesked eller är det underlaget som fortfarande ställer till det?

Tidig start på arbetsdagen, nästan inga möten och lite lugnare på jobbet för tillfället möjliggjorde ett längre lunchlöp idag. Att sedan duscha och kasta i mig lunchlådan på fem sekunder gör mig inget så länge jag kan springa på luncherna ett par gånger i veckan.

Snygga pulskurvan från 8x200 och 4x400m i onsdags

Korta intervaller i onsdags där jag inte riktigt kunde matcha planen och idag ett längre distanspass med tröskelinslag som gick ganska tungt. Tanken var ett rejälare distanspass i lite högre fart men jag hamnade ganska omgående på tröskelpuls efter 1-2km så jag körde på. Det tog ett tag att inse att jag stängt av "autolap" på min Garmin på intervallpasset i onsdag vilket jag vanligtvis har inställt på 1km. Hur jag än sprang på så gick det inte mycket fortare än strax under 4:30-fart i drygt 7km men eftersom sprang i femfart i början så gick det givetvis klart fortare i slutet och kurvan visar också att jag faktiskt kom ner på ganska bra fart ungefär där jag tror att min tröskelfart ligger omkring 4:05 min/km.

Hastighet i grönt och pulskurva i rött

Jag kan Södertäljes topografi bra efter mina lunchlöp och avslutade den snabbare löpningen efter drygt 7km med att försöka ge gärnet i en ganska tuff backe. Eftersom jag redan låg på 192 i puls (ca 95% för mig) innan backen så tänkte jag se om jag kunde få fram en ny maxpuls men jag tror inte det är idealiskt att först springa så långt som drygt 7km innan ett sådant test. Lite is omöjliggjorde också maxfart uppför men jag tog ändå i så att jag var fullständigt slut vid krönet och pulsen jobbade sig upp i 197 bpm. Någon minuts pusta ut innan jag fortsatte ytterligare 8km i lugnare 4:57-tempo innan jag avslutade snabbt i ännu en brant backe.

Ansträngningsgraden idag var relativt hög, visst fläckvis halka med tjuvsläpp ger lite lägre hastighet och lite högre ansträngning. Jag har tagit en rejäl paus från knaprandet av mina järntabletter så mitt Hb-värde kanske ligger aningen lägre än det ska men kanske att jag tappat lite av den fina form jag hade under förra säsongen. I och för sig inte hela värden just nu i januari men ändå lite trist om det är så.

Totalt 15,3km @ 4:43 min/km och 177 i snittpuls. En titt i träningsdagboken och jag hittade några pass från september-oktober som jag kallat för "medelhård distans" där snittpulsen var ungefär som idag eller något lägre men där farten låg ca 20 sek/snabbare per kilometer....suck...men också faktiskt pass från november-december 2010 med sämre väglag som var ganska lika dagens pass så det är kanske inte så illa trots allt. Vi säger det, det är väglaget och inget annat!

Önskar alla en trevlig helg!

Fortfarande segt...

Sista dagen på jobbet nu väntar nästan fem veckors semester - härligt! Det har varit lite stiltje på min och andras bloggar ett tag och jag ser det som ett friskhetstecken att vara ute och njuta av den vackra sommaren istället för att sitta framför datorn.

Några inlägg blir det väl under nästa vecka men sedan är vi på resande fot en del och då kommer jag att semesterstänga bloggen ett tag.

Jag kände mig otroligt seg igår kväll efter middagen så planerna på ett formtest med 5km tempolöpning ströks omgående och det blev istället 7,3km jogg i 5:08-tempo och det kändes bara...just det...segt i kropp och ben. Jag tränade bra söndag-måndag-tisdag och kanske är det det som sitter kvar. Stannade och stretchade kort efter drygt 4km och provade sedan några korta farthöjningar men lade ner det då jag inte fick någon respons.

En skön varm kväll var det i alla fall med 23 grader varmt klockan halv nio på kvällen.

Jag vet att jag är i form men har haft lite känningar av benhinneinflammation och lite allmänt tunga ben så jag tar det lite försiktigt nu ett tag.

Det blir därför inget Musköloppet för mig imorgon, jag och familjen åker till havet och badar istället. Tar två dagars löpvila nu för att se om benen är piggare på söndag.

Trevlig helg!