Efter backintervaller, lång progressiv stege och banintervaller i veckan var det skönt att bara sticka ut och springa igår kväll. Tyvärr hann klockan bli för mycket för att njuta av den fantastiska eftermiddagen och de vackra färgerna i träden då solen var på väg ner ersattes snart av en gråskala. Ett par rådjur skuttade över vägen framför mig, de knapphändigt dolda jakttornen vid kanten av fälten gapade tomma som mörka skelett mot himlen och fick mig att fundera på hur illa skogens konung egentligen ser? Skogens konung hade förresten också vett att hålla sig bort, förhoppningsvis långt borta i dessa älgjaktstider.
Den rosafärgade himlen piggade upp en halvtimma ytterligare och precis innan mörkret omfamnade mig helt på den lilla skogsvägen var jag tillbaka i tätorten med dess belysning. Bra klipp i steget även om jag inte brydde mig det minsta om klockan igår. Huvudet fullt av tankar som studsade än hit än dit. På Jogg.se finns just nu en diskussion i ämnet om man tänker bra när man springer. Jag vet inte hur det är med er men jag kommer sällan på några briljanta idéer när jag springer. Visst processar jag tankar och idéer men jag är också ganska mycket i nuet med fokus på omgivningen, den där backen, känslan, klockan etc. I så fall tycker jag att idéerna är smartare efter löpturen?!
Väl tillbaka i civilisationen valde jag av bekvämlighetsskäl att springa 7 km på min standardmilrunda som är så otroligt välbekant. Jag hade lovat vara tillbaka kl. 19 då hustrun skulle på spinning och jag uppskattade att jag genom vägvalet skulle få ihop de 16 km jag tänkt mig. Något snabbare fart på slutet men utan att stressa. Tittade till klockan och kunde konstatera att jag var nere på 4:10-fart och det kändes fortfarande lätt. Garmin-Piip för jämna 16 km ett par hundra meter hemifrån och en kort men skön nedvarvningspromenad till ytterdörren som jag öppnade ett par minuter i sju.
16km med en snittfart på 4:24 min/km och en förhållandevis låg puls. Ingen snabbdistans, inget medvetet kvalitétspass utan bara en skön löptur som råkade gå i hygglig fart med en lagom ansträngning! Mitt löparliv ger ibland intryck av att vara väldigt välplanerat och strukturerat och det stämmer. Ibland. Ibland vill jag bara ut och springa lite.
För mig är det där med id´ér både och. Springer man hårt så finns fokus bara på det men om man gör som du denna dag, bara är ute och springer lite, så kan jag få galet mycket idéer.
SvaraRadera(Dock är dina "barauteochspringer-pass" bra mycket snabbare än mina)
Men skyndar jag mig inte hem och skriver ner så försvinner de lika snabbt som de kom.;-)
Håller med dig, ju snabbare löpning desto mer här och nu, långsammare rundor och tankarna vandrar iväg mera och jag springer ju ofta långsammare än så här på just de passen, men nu efter Lidingö går de ovanligt fort då höstformen är bra :-) bara att vara tacksam så länge den lätta känslan varar!
RaderaJag håller med. Jag får fasiken aldrig några idéer medan jag springer. Då är jag bara i löpningen och har fullt fokus på den, oavsett om jag springer fort eller ej. Men det är också så jag vill ha det. Jobbet fyller så mycket av mina tankar ändå och då jag springer är nästan enda gången jag kan släppa jobb och annat. Däremot efteråt, särskilt efter mina morgonpass, då skulle jag vilja påstå att jag är riktigt smart, haha.
SvaraRaderaJa, löpningen som avstressande "ventil" känner jag igen, det använder jag det ofta till! Endorfinerna gör att man känner sig smart men jag undrar jag... :-) snällare än vanligt dock, det är ju säkert!
RaderaIdéer får jag, men de är nästan alltid borta innan jag hinner in genom dörren. Jag brukar också författat långa mail-svar till de personer som i mina ögon är besvärliga. När jag kommer hem är dessa inte längre nödvändiga att skriva ner på riktigt eller skickas. Så processar gör jag bra löpandes.
SvaraRaderaKänner igen det där, jag kan också besvara mail eller få ihop texter, mail eller blogginlägg under lugnare löprundor! Och känner också igen att det inte blir t ex ett mail av det till slut ändå!
RaderaUnder vissa pass tänker jag nästan inte alls men under andra är minnes- och tankeprocessen mycket aktiv, så det varierar helt klart. Samma sak gäller för cykling.
SvaraRaderaVisst är det så Fredric!
RaderaLåter som ett härligt och behagligt Post Season-pass! (:
SvaraRaderaJa, det var det Andreas, i hyggligt tempo också!
RaderaUnder längre pass 4-5mil brukar hjärnan vilja koppla bort löpningen. Då kommer det idéer. Under kortare pass, då är det så mycket focks på tid, omgivningar och personer som dyker upp (i de ibland tunnelseendet som kommer)...
SvaraRaderaJa, det kan jag tänka mig Åsa, att på så långa distanser måste och vill tankarna vandra iväg, det längsta jag någonsin sprungit på träning är 38 km, inför ett av mina Stockholm marathon.
SvaraRaderaUnderbart att bara sticka ut och springa lite ibland. Kravlöst. Jag får nog inga briljanta idéer när jag springer, men jag får tid att processa och bearbeta en del tankar och det uppskattar jag. Jämfört med tennisen då det ju är fullkomligt omöjligt att tänka en enda tanke som inte har med den gula bollen att göra. Mycket skönt när man vill stänga av allt runt omkring.
SvaraRaderaJa löpning är svårt om man samtidigt har en boll att fokusera på, har jag märkt :) skönare utan, helt klart!
RaderaJag vill också ut och bara springa lite. :) Jag vet inte om jag får så briljanta idéer när jag springer, men däremot är långpass väldigt sköna som ren meditation.
SvaraRaderaFörstår det Kim, när man inte kan lockar det som mest! Långpass kan absolut vara sköna men de har också en tendens att efter ett tag tråka ut mig.
SvaraRadera