torsdag 7 januari 2010

Långpass nr 1 genomfört - löpkänslan som försvann

Löparåret 2010 är så äntligen invigt och det med besked efter dagens långpass som såg ut så här:

  • Distans: 33,3 km
  • Tid: 2:44:30
  • Snittfart: 4:56 min/km
  • Snittpuls 172 bpm
  • Skor: Asics DS Trainer
  • Snabbaste kilometern: 4:39 (nr 23)
  • Långsammaste kilometern: 6:23 (nr 33)
  • I IPoden idag: Blandat från Lars Winnerbäck, Weeping Willows, Kent och gamla goa Simple Minds-låtar

Ni kanske hävdar att det inte är så smart att dra ut på ett så långt pass med tanke på att mitt senaste långpass var Stockholm halvmarathon i september och tänker jag på hur det kändes de sista 8 km håller jag nog med men fram tills dess var känslan pigg och fin. Det finurliga med dagens runda är att den erbjuder två punkter där man kan vända hemåt och låta passet antingen bli ca 15 km eller ca 25 km istället för det fulla passet. Den geografi-intresserade hittar en karta över passet här. Mätningen här är slarvigt genomförd och visar därför något kortare än pulsklockan gjorde.

Morgonen började med en lätt svordom när jag konstaterade att det fallit 10 cm nysnö under natten men vägarna var förvånansvärt bra plogade. De första fem kilometrarna var rätt jobbiga på väg där jag fick hoppa ut i den oplogade väggrenen titt som tätt och dessutom blev jag "jagad" av snöplogen.

Mellan 6-23 km var känslan helt fantastisk, ensam bland snötyngda träd och ett och annat rådjur på en grusväg genom skogen, lätta fina steg mitt på foten och ren och skär löpglädje i sin allra bästa form!! Farten låg omkring 4:45 +/- 5 sekunder och halvmaran passerades på 1:41 med pigg och bra känsla. Sista 10 km går på rak och tråkig landsväg och dessutom går km 24-26 svagt svagt uppför hela tiden och här försvann den fina känslan all världens väg i den svaga motvinden även om jag förvånat noterar att km 23 var den snabbaste på hela passet. Jag blev väldigt trött och farten låg nu mellan 4:53-5:06 min/km.

Hemma i Nykvarn med fem kilometer kvar och helt otroligt slut i benen nu - fullständig soppatorsk,förbrukad, kaputt, redo för tippen. Jag var tvungen att stanna flera gånger och pausa under de sista fem kilometrarna med alldeles skakiga ben. Känslan nu var att det var ett av mina jobbigaste långpass någonsin, tröttheten var fullt jämförbar med sista biten på maran, ett tag trodde jag knappt jag skulle ta mig hem! Sista kilometern gick på föga smickrande 6:23 min/km och med knappt styrfart på darriga ben kom jag till slut hem igen.

Nu börjar jag så smått bli människa igen...Trots det otroliga tröttheten sista biten så är jag nöjd med passet med tanke på hur länge sedan det var jag körde ett långpass.

Jag jämförde med träningsdagboken för 2008 och det första långpasset (32 km) i december inför maran 2009 som gick i snittfart 4:57 men där gick andra halvan 2 min snabbare vilket definitivt inte var fallet idag! Med några fler långpass i benen hoppas jag känslan blir en annan under hela passet.

Det kanske får bli ett kort återhämtningspass imorgon redan. Jag har sagt det förut; Förmodligen är man väl inte riktigt klok... ;-)

23 kommentarer:

  1. Kan bara säga att jag är otroligt imponerad! Jag befinner mig långt, långt ifrån att prestera ett sådant pass just nu.

    SvaraRadera
  2. Mycket bra gjort. Mitt 30 km-pass för några veckor sedan gav mersmak och ditt inlägg inpirerar ytterligare. Jag hoppas att jag får möjlighet strax att ge mig ut på någon liknande.

    SvaraRadera
  3. Oj, oj! Tufft att ge sig ut på ett så långt pass bara så där... Men total soppatorsk är också en erfarenhet. Under ett så långt pass skulle jag behöva färdkost.

    SvaraRadera
  4. Bra jobbat!!
    Vilket långpass från ingenstans ;)
    Det där kallar jag för ketchup-effekt! ;)

    SvaraRadera
  5. För att spinna vidare på Daniels kommentar - Spagetti och ketchup-effekt, om man tar med de skakiga benen :)

    Verkligen bra jobbat! Att springa så långt och med den farten utan speciell uppladdning som man har inför ett lopp är verkligen imponerande! Kanske en extra energybar i fickan nästa gång?

    SvaraRadera
  6. Tack Lars, Roadrunner och Tobias!!

    Oliver Sture, jag hade ju mätt passet innnan och som sagt det finns två beslutspunkter där man kan förkorta men känslan var så långt skön så jag fortsatte. Appropå färdkost så hade jag intagit bra med mat igårkväll och verkligen rejäl frukost och mycket vätska ca 2 timmar innan passet så jag kände mig ganska vältankad men uppenbarligen tog jag ju slut.

    Tack Daniel!!

    Ha ha Snorkkis, spaghetti med ketchup :-) den var bra! Jag hade bara med mig vatten i fyra flaskor i mitt vätskebälte eftersom jag ätit en så stabil frukost strax innan kl.8 (startade 09.30) men uppenbarligen hade en energy bar varit bra!

    SvaraRadera
  7. Staffan!!! Apropå vätska! Vet du vilken energidryck dom serverar på Shlm maran? Är det kanske Maxim? Såg att dom sponsrar, tänkte jag skulle vänja mig lite vid den under långpassen framöver så inte magen får en chock när man ska springa ;)

    SvaraRadera
  8. Daniel: Stämmer att det är Maxim i Stockholm, förra året en märklig gulaktig variant (grapefrukt??) och året före det en röd med smak av jordgubb eller hallon.

    De gör den ganska svag, kanske för att den ska ge mindre magbesvär. Om du har svårt att tåla sportdryck så kan det vara en bra idé att testa innan...

    SvaraRadera
  9. Oerhört imponerande! Högläste just ditt inlägg om ditt galna långpass för frun som bara satt och gapade över distans och snittfart :-)

    2010 är ditt år!

    SvaraRadera
  10. Tack Staffan!!
    Låter bra att dom späder ut den lite. Jag brukar tåla det mesta så då ska det säkert inte vara några problem :)

    SvaraRadera
  11. Hempa, tackar!! Högläsning alltså... nu är det jag som är lite mållös :-) Jag får skärpa till skrivandet då helt klart ;-) Nu går jag och lägger mig med ett leende!

    SvaraRadera
  12. Sallar mig till de andra och sager jakligt bra jobbat! Bade tid och distans. Det verkar ju som du lyckades halla tempot valdigt bra om man jamfor med de 'kortare' (fel ord kanske) distanserna du brukar kora.

    SvaraRadera
  13. Bra jobbat tycker jag - för att vara första långpasset på länge. Du fick ju till flera snabba kilometrar :)

    SvaraRadera
  14. Schysst musik i Ipoden och inget dåligt pass heller för den delen :-)

    SvaraRadera
  15. Petrorna, tackar!! Jodå, det gick som sagt hyffsat men tempot hade sjunkit ännu mera i slutet om jag inte stannat och pausat sista biten!

    Odda, tack! Jo, det blev en bra musik-mix. Det ser ut på din profilbild som att du sprungit Stockholm halvmarathon på 1.28 - ett resultat jag blir riktigt avundssjuk på!!

    SvaraRadera
  16. Oj oj oj.Sträckan är väl kanske inte så "farlig" men farten! hade jag aldrig vågat (eller klarat) efter så långt "långpassuppehåll". Hoppas du tog det lite lugnt efteråt...:-)

    SvaraRadera
  17. 172 i snittpuls på långpass! Någon ny träningsskola jag missat? =)

    obi

    SvaraRadera
  18. Ingmarie, he he, jodå, Jag var faktiskt ute på ett återhämtningspass dagen efter, då var farten 5:29. Knäna var väl inte helt med på noterna. Planerar en ny runda idag, ev med lite fart i, men vi får se vad det blir, glashalt+snuva gör att det kanske blir lite lugnare ändå.

    Anonym/obi, jag har hög maxpuls - 203 - så 172 är en bra och låg snittpuls för mig. Ska jag under 170 i puls går det riktigt långsamt. Jag snittade 184 på Stockholm Marathon förra året i värmen...

    SvaraRadera
  19. Imponerande! :) Tack för långloppsmotivationen!

    SvaraRadera
  20. Miranda, tack!! Lycka till med Maran i Milano!!

    SvaraRadera
  21. exskrementer friterad potatis! Vilket pass helt out of the blue. Jag är mäkta imponerad.

    SvaraRadera
  22. Joel ha ha, tackar!! Ja, det var verkligen helt out-of the blue´men det kändes bra så jag körde på. Hoppas få med en granne som siktar på Täby Extreme Challenge 50km på ett liknande pass igen i slutet av januari.

    SvaraRadera