Tecken

Imorgon är det dags. Den förkylningskänning jag kände av i början av veckan har motats med extra mycket sömn, bra mat (mycket bladspenat :-), varma strumpor varpå virusarna kapitulerade.

Igår kväll sprang jag 6 km för att hålla igång benen, lätt jogg med rekordlåg puls, fin känsla i kroppen. På slutet sex kontrollerade fartökningar i backe, två längre och fyra kortare i lite högre fart med joggvila ner. Kontrollerat och med klipp i steget.

Jag har läst på ang logistiken då jag inte sprungit tidigare. En lätt nervosistet börjar också infinna sig som sig bör. Jag brukar framförallt bli nervös när jag ska springa riktigt fort. Det ska jag inte imorgon vilket känns lite konstigt, ändå kommer jag bli väldigt trött. Som sagt, Annorlunda. Ikväll packas väskan, det lutar åt en kall men klar dag med uppehåll. Det blir shorts och kompressionsstrumpor, det blir Asics Tarther på fötterna och en grön T-Shirt jag tävlat mycket i, eventuellt tunna handskar om inte kylan ger med sig. På nummerlappen kommer det stå 571 om jag förstått rätt och kl. 12:30 springer jag iväg från grupp 1B ihop med David, Tobias och Olov. Vi är en snabb kvartett med gubbar som lubbar som delar samma målsättning, att fixa silvermedaljen!

Näsan är fortfarande lätt snorig men det har den varit inför många hösttävlingar som ändå gått riktigt bra. Jag känner igen tecknen, benen är pigga och fulla av uppladdad rörelseenergi, vill helst ta varje trappa i två långa språng. ett lätt sug i magtrakten, massor av rörelseenergi i kroppen som liksom bubblar för att släppas ut, får lägga band på mig för att inte ruscha en bit eller utbrista i smått galna gester. Det är som det brukar och det är bra! Nu kroppen, nu skallen, nu kör vi!